Septembersegling del 2
Tallinn - Stockholm
Innan anlöp av Tallinns gästhamn får ske ska anmälan göras till "port control" på VHF kanal 14.
Vårt andra försök att korsa finska viken gick bättre. Den korta sträckan från Porkala udde till Tallinn var helt odramatisk. Efter 33 sjömil och ankomstanmälan via VHF förtöjer vi och betalar högsta hamnavgiften någonsin.
Efter mindre än en timmas segling från Porkala udde ser vi master i Estland. Tallinn ligger betydligt närmare Finland än vad man först tror. Över öppet hav är det cirka 30 sjömil.
Gästhamnen i Tallinn är relativt ny. Den ligger innanför den stora färjeterminalen och nedanför gamla stan. Det betyder att vi delar hamnområde med alla färjor som kommer och går från bland annat Sverige och Finland. För att det inte ska bli kaos innanför hamnpiren är trafiken strikt reglerad. Vi fritidsbåtsägare måste anmäla via VHF-radio på kanal 14 till ”Tallinn port control” att vi vill gå in till gästhamnen. Ett trafikljus sitter också vid piren, men det såg vi först bakom oss när vi lämnade dagen därpå.
Vi fick klartecken på en gång och hälsades välkomna att gå in direkt. Om man ser att någon färja är på väg in eller ut, då är det lika bra att ta det lugnt från början och vänta. Varför förstår man när man är innanför hamnpiren.
Helt oskyddade för nordlig vind ligger kryssningsfartygen förtöjda utanför hamnpiren.
Gästhamnen är fin. Stabila pontonbryggor med el och vatten. Vi förtöjde långsides utmed en gångbar bom, så kallad ”finger”.
Hela området är inhägnat och man måste via en porttelefon vid grinden anmäla båt och att man vill ha en kod för att öppna dörren inifrån. Sedan går man till hamnkontoret ”Tallinn Yacht Club” och registrerar sig. Pass eller legitimation var inte intressant, men Svenska Kryssarklubbens internationella certifikat löste alla problem. Damen frågade efter båtens registreringsnummer och jag förklarade att vi inte har det i Sverige. ”Ni måste ha ett registreringsnummer” förtydligade hon. Efter ytterligare någon sekund frågade hon om numret på certifikatet var registreringsnumret och jag svarade ja på frågan. Hon såg glad ut och allt var i sin ordning. ”Det blir 45 Euro” för en natt.” -Det var dyrt sa jag, så mycket har jag aldrig någonsin betalt i hamnavgift.
Jag fick till svar att priset inkluderade att vi kunde lämna sopor, toalett och dusch, el till båten och bastu om vi ville det. Det fanns även vatten att tanka. Således inget utöver det som alltid brukar ingå förutom möjligen bastun.
Ett gäng sjörövare ombord på en 50-fotare låg bredvid oss i Tallinns gästhamn.
Vi tog en eftermiddagspromenad i gamla stan. Tallinn är en fin stad och gamla stan är väl värd ett besök. Mycket har hänt sedan jag besökte Tallinn för första gången i mitten av 90-talet. Dock tycks stan ha drabbats av någon slags ”glashöghus-hybris” efter det att Estland blev fritt. Särskilt vackert är det inte med de nya glasmonumenten.
Lördag 5 september
Vi lämnar Tallinn på utlovad tid, nämligen 09.00. Vid incheckningen skulle vi uppge när vi tänkte gå och är det någonting som vi seglare aldrig vet så är det väl just att veta när vi tänker avsegla nästa dag. Före lunch svarade jag på frågan. Jag var dock tvungen att säga en tid och högg till med klockan nio. Av en slump stämde det rätt väl.
Även vid utpassagen ropar man ”Tallinn port control.” Vi fick svar att inom tio minuter skulle vi kunna gå. Det finns en bra kaj att vila emot medan man väntar på grönt ljus.
Kurs mot Hangö
Vinden var SV och vi sätter kurs mot Hangö, cirka 60 sjömil längre bort. Vi går ut och har ön Naissaar på vår styrbordssida.
Det blåser drygt 10 m/s och glada är vi för det med tanke på det lilla försegel vi har. Överseglingen innehåller det mesta. Vi korsar stråket för handelssjöfarten och ett par av fartygen gör vänligt en undanmanöver för oss. Jag tackar dem på VHF kanal 16.
Det regnar, vindriktningen skiftar, solen tittar fram och vinden både ökar och minskar i styrka. Tyvärr kan vi inte hålla kursen rakt mot Hangö. Vi går så nära vi vågar den finska kusten öster om Hangö utan att komma för nära de förrädiska grunden. De två sista timmarna blir det motor på i stort sett västlig kurs.
Skönt med en tupplur över.....
....längre havsseglingar.
För tredje gången kommer vi till Hangö. Denna gång är humöret bättre och med 60 sjömil bakom oss på cirka 11 timmar smakar spagetti Cabonara gudomligt.
Söndag 6 september
Vi vaknar till smattret av regn på morgonen. Det blir en slö morgon och vi kommer inte iväg förrän vid tolvtiden. Innan dess gjorde vi en promenad i Hangö och kunde konstatera att denna ”sommarstad” är tämligen folktom en regnig söndag förmiddag i september. De flesta lägenheterna och husen tycks nu vara semesterbostäder.
Seglingen går genom ett vackert skärgårdslandskap och vi förtöjer vid Stenskär någon sjömil syd om Gullkrona. Det ligger VNV om Hangö och cirka 35 sjömil bort. Först hade vi tänkt att gå till Gullkrona, men i gästhamnsboken står följande: ”På grund av hälsoskäl tillåter inte markägarna övernattande båtar vid Gullkrona.” Vi hoppas dock innerligt att markägarna inte tagit emot något EU-stöd för att sin hamnverksamhet. I Finland har man annars varit duktiga på att söka och fått beviljat EU-stöd för bland annat olika fritidsbåtshamnar i skärgården. Men hur det är med den saken i Gullkrona vet vi som sagt var inte.
Även denna dag kände vi viss förvirring över väderstrecksmärkenas placering.Dock ingen grundkänning denna gång heller.
Stenskär visade sig vara en fin pärla. Sommartid finns det även möjlighet att köpa rökt fisk där. Vi blev glatt överraskade över att vi var båt nummer sex i hamnen. Tydligen är det där alla samlas för vi hade knappt sett någon annan båt tidigare.
Stenskär – Rödhamn på Åland
Frisk nord till nordostlig vind tar oss till Rödhamn på Åland. Kursen är i stort sett rakt västlig hela dagen. Det blir en lång dag, men oj vilken segling vi har. Vinden blåser 13 till 16 m/s mest hela dagen. Storen är något revad och vi forsar fram den 63 sjömil långa vägen på cirka tio timmar. Över Skiftet är sjön krabb och båten får ta emot många översköljningar. Dock går största delen av seglingen inomskärs och således slipper vi besvärande sjö både före och efter skiftet.
Att solen skiner mest hela dagen gör en sådan här segling till något som vi lever på länge.
I Rödhamn låg den inte helt obekanta Allegro 27:an "Maria" på svaj.
Tisdag 8 september Rödhamn – Siaröfortet
Vi vaknar till en härlig klar höstluft. Solen finns bakom de vita molnen och snart bryter den fram. Det blåser fint från norr. Vi räknar med en härlig havssegling. Att vindmätaren som mest skulle visa 20 m/s hade vi dock inte räknat med.
Redan från start spar vi några varv på storseglet. Än en gång noterar jag det bekväma och trygga med rullmast. Det lilla förseglet rullar vi ut helt.
Vinden är redan från början från ”klockan fyra” på vindmätaren. Således mellan halv vind och slör. Vi skjuter fart och njuter av att Åland ännu ger oss sjölä. När vi passerat Nyhamn vet vi att sjön kommer att växa hela tiden. Så blir det också.
Vindstyrkan pendlar mellan 13 till 16 m/s och vi gör stadigt långt över 6 knop. Solen lyser från en klarblå himmel och luften är frisk att andas.
Vi har förberett båten väl. Ventilen över Lars Ws koj är stängd, säkerhetsband ligger uppspända från för till akter på båda sidor om rufftaktet om vi skulle behöva gå upp på däck under dagen. Allt är sjöstuvat. Vi åt en ordentlig frukost innan avfärd och vi kalkylerade med att överresan kommer att gå fort så någon mat under gång hade vi inte förberett. Bananen och choklad fanns dock att enkelt tillgå. Vi hinner med en kopp kaffe och kex innan vi passerar Nyhamn.
Båten forsar fram och ju närmare svenska kusten vi kommer desto grövre blir sjön och vinden tycks öka hela tiden. Vindmätaren visar allt oftare 17 m/s, 18 m/s börjar dyka upp och vid ett tillfälle visar den på 20 m/s.
Lars W till rors. Intet ont anande får han strax en mindre brottsjö över sig.
Havet blir allt mera vitt omkring oss. Vi ser hur vatten slits loss ifrån vågorna. Det är ett fantastiskt skådespel omkring oss. Jag satt en längre stund på akterdäck och bara njöt av scenariot. Då och då stänkte det även på akterdäck och jag vågade därför inte plocka fram kameran.
Brytande sjö över Lars W
Halvminuten innan jag ska ta över som rorsman bryter en sjö precis vid sittbrunnen. Jag sitter ännu i skydd av sprayhooden, Lars W tittar åt ett annat håll och plötsligt har han en kaskad av vatten över sig. Bakre delen av sittbrunnen tar emot en större mängd vatten liksom akterdäck. Jag klarar mig helt, men Lars W muttrar när det kalla vattnet rinner utmed kroppen innanför hans jacka.
Ytterligare en sjö bryter vid sittbrunnen när jag står till rors, men den gången är det någon meter längre akterut och jag klarar mig. Utombordaren blir dock dränkt på sin ställning på pushpit.
När vi efter mindre än fyra timmars segling passerar Söderarm är sjön riktigt krabb. Hela Ålands hav ligger på och sjön trycks ihop i gattet. Det avtar dock ganska fort i takt med att vi kommer närmare och passerar fyren Remmargrund.
Resten av seglingen ned till Kyrkogårdsön och Siaröfortet är ren smörsegling. Vindstyrkan håller i sig och när vi förtöjer efter 7 timmar och 45 minuters segling har vi gjort 53 sjömil enligt loggen. Det gav oss en snittfart på över 6,8 knop! Högsta fart blev 9,03 enligt navigatorn. Inte illa med tanke på de gamla seglen.
Onsdag 9 september
Solig dag och lite och ingen vid. För första gången kan vi sätta gennakern, men efter mindre än en timma åker den ned. Det blir motorbåtsfärd till Stockholm. Väl framme samlas några vänner ombord och vi firar vår ankomst.
Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.
