Rügen gör sig kanske bäst från land?
Tyska Rügen är det många seglare som talar om. Den gamla ön med omgivningar tillhörde forna östblocket innan Berlinmuren föll i november 1989. Men Rügen är inte så tillgänglig som jag först trodde. Långgrunda stränder och få hamnar gör att tyska fastlandet är en viktig del när man seglar runt Rügen.
Vi seglar från danska Vordingborg mot Rügen. Vordingborg är ett bra ställe för besättningsbyte eftersom det går flera tåg per dag till staden från Köpenhamn. Med yllekofta och långkalsonger på under sjöstället kommer vi efter drygt 60 sjömil Vitte på ön på den långsmala ön Insel Hiddensee väster om Rügen. Översegling var härlig och vi gick med spirade segel under större delen av dagen.
Farvattnen mellan västra Rügen och öarna utanför är stora till ytan, men grunda. Man seglar i muddrade rännor. Vitte är en typisk semesterort med långa badstränder väster om byn. Hela området är cykelvänligt eftersom det är så platt. I byn finns gott om restauranger och caféer.
Äntligen känner vi av solen och lufttemperaturen påminner om svenska sommardagar i skärgården. Långkalsongerna får vila för nu kan vi bära kortbyxor!
Vi fortsätter ned till den gamla svenska staden Stralsund. Fin stad med en bra hamn som ligger i centrum. Stralsund har ett rikt shoppingliv, många restauranger, trevlig stadsmiljö och ett stort Oceaneum med 50 akvarier. Vi blir i Stralsund en hel dag. En stor del av Oceaneumet handlar om Östersjön. Här finns mängder med uppstoppade och levande fiskar, information om nedskräpning i havet med mera.
Dagen därpå seglar vi vidare söderut till Greifswald. Broöppningstiderna i Stralsund bör man ha koll på. Missar man broöppningen 08.20 måste man vänta till lunchtid innan nästa öppning sker. Staden Greifswald ligger drygt två sjömil upp efter ån Ryck. Gästhamnen ligger i anslutning till fabriken där Hanse-båtarna byggs. Liksom de flesta tyska städer finns även här ett stort utbud på både shopping och gasthaus. Om jag skulle välja att besöka bara en av dessa två gamla svenska städer blir det Stralsund.
Vi seglar vidare öster ut med Rügen på babords sida och går upp till norra delen av ön och hamnen Lohme. På vägen passerar vi bland annat Sassnitz och de berömda vita klipporna. Lohme har en liten hamn och bör nog undvikas om nordan ligger på. Hamnen är fin och byn ligger uppe på en platå som nås via en lååång trappa. När man står på hamnpiren i Lohme och tittar mot nordväst ser man fyren Arkona vid Putgarten.
Av ön Rügen såg vi inte mycket annat än det man ser från havet. Trakterna är vackra, men när någon säger att det är så fint vid Rügen menar man nog hela området inklusive fastlandet väster om ön. Säkert är det fint att färdas på ön, men när man seglar blir det alltför sällan så.
Från Lohme seglar vi för spirade segel till Allinge på Bornholms nordost sida. Således plockades den danska artighetsflaggan fram igen och hissades i styrbords vantspridare. Sträckan blev drygt 50 sjömil.
Allinge har en fin liten hamn. Var uppmärksam på vädret när hamnen anlöps. Blåser det för mycket från fel håll stängs den inre hamnen av med portar. Då kommer ingen varken ut eller in. Ett av våra samtalsämnen ombord denna dag handlar om hur det kommer sig egentligen att Bornholm är danskt.
Historien känner vi, men visst hade det varit naturligare att Bornholm och Christians ö tillhörde Sverige med tanke på det geografiska läget? Vi bestämmer oss dock för att inte föra det på tal med danskarna när vi anlöper hamnen. Vi ville inte riskera att bli ivägskickade så frustrationen över det fick en tysk seglare ta emot i stället. Tysken vägrade nämligen flytta sin båt en meter längre akterut för att ge plats för en annan tysk båt. Förstnämnda tyst hade redan förtöjt för dagen och att få honom att ändra sitt beslut i all välmening visade sig vara omöjligt. Suck! Det var den enda riktiga surgubben vi stötte på under 3,5 månaders seglats och han fick veta vad jag tyckte om hans sätt att ta plats i en hamn.
Från Allinge seglar vi den 15 sjömil korta sträckan till Christians ö. Vi hade tur med vädret och kunde förtöja långsides. Någon sjöhävning var det inte i hamnen denna dag. Det lilla samhället är byggt kring två öar och den andra och mindre ön är Fredriks ö. Christians ö kan inte besökas när som helst. Antingen kan det vara överfullt av båtar i hamnen eller så blåser det för mycket. I slutet av augusti var det inga problem att få plats. Fina promenadvägar leder runt de båda öarna som förbinds med en gångbro. På de yttre små skären finns det gott om nyfikna sälar. Ön har en mindre handelsbod och en krog.
Utklippan ligger på lämpligt avstånd från Christians ö. Drygt 40 sjömils seglats och även denna dag kunde vi göra den med spirade segel iförda kortbyxor och T-shirt.
Utklippan byggdes som nödhamn åt Blekinges fiskare. Troligtvis har militären haft ett finger med i bygget. Kajerna är rejäla och man ligger skyddat i hamnen. Två inseglingsvägar finns och valet avgörs av hur det blåser. Det tråkiga med Utklippan är att det består av tre öar. För att komma till huvudön där pub och vandrarhem finns är man beroende av lånad roddbåt eller egen jolle. Utöver detta är det en mycket vacker plats belägen med nära havsutsikt runt om.
Från Utklippan går färden vidare norrut till Kristianopel. Även här har danskarna haft ett finger med. De byggde nämligen staden och försedde den med en mur runt omkring. Kristianopel blev stad år 1600. Som ni alla vet tog vi svenskar tillbaka staden och fördrev danskarna på flykt.
Vår färd går vidare utmed svenska kusten till Kalmar, Borgholm, Byxelkrok, Harstena, Hävringe, Huvudskär och vidare hem.
I Borgholm blir vi liggande en dag på grund av regn och blåst. Vi promenerar till Kungliga slottet Solliden och njuter av gott kaffe och goda bakverk i Hans Majestäts egen kaffestuga. I stort sett ensamma vandrar vi sedan i parken runt slottet. Väl värt ett besök och gärna en regnig dag i september om du inte vill störas av andra besökare.
I Byxelkroks hamn på norra Öland finns det stora utbyggnadsplaner. Det ska byggas nya pirar och en helt ny hamn (nr 4 och 5) söder om nuvarande. Förhoppningsvis kommer de nya pirarna att dämpa sjöhävningen i hamnen. När vi besökte Byxelkrok blåste det cirka 10 m/s från norr. Det skapar ett sug i hamnen som gjorde att båten rörde sig oroligt när vattnet pumpade fram och tillbaka i hamnbassängen. Alla våra fendrar behövdes för att skydda mot betongkajen.
Väl i Stockholm noterar jag att vi färdats cirka 3 250 sjömil under 110 dagar. En fantastisk seglats som jag gärna gör om!
Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.