Sommarens seglats går utmed Norrlandskusten

2015-06-27

Tisdag morgon 30 juni: ”Gå och pinka på andra sidan av vågbrytaren, gå ned mot vattnet och pinka där”, säger jag till en av grabbarna på morgonen. ”Skulle du göra det?” får jag till svar. Jaja, det är ingen som ser dig där”, svarar jag.

”Gå du först så kommer jag sedan”, svarar Niklas. Att Sjöfartsverket akterförtöjt ”Fyrbjörn” på pirens utsida vid Storjungfrun hade jag ”ingen aaaaaning om.”

Vid avresan 26 juni. Tappra tonåringar navigerar oss norrut. Jag håller mig mest i ruffen. Tack vare att Garmins navigator har inbyggd WIFI ser jag på surfplattan hela tiden var vi är. Navigatorn sänder skärmbilden till surfplattan. Fiffigt för den som inte vill sitta ute och bli blöt.

//Uppdatering torsdag 2 juli// Båten fulltankad, bunkrad och provianten är stuvad. Det mesta i elektronikväg är med ombord. Allt fungerar utom strålkastaren i masten. Vi samlas vid bryggan torsdag morgon. Lång semesterseglats ligger framför oss och vi tycker det ska bli spännande att gå norrut. Regnet öser ned över oss innan vi har klivit ombord i Solna. Den vind som visar sig kommer från norr! Ingen drömstart, men vi konstaterar att det kan bara bli bättre! Häng med på vår norrlandsresa. Ambitionen är att skriva om våra upplevelser.

Norrlandskusten drar. Ofta fin segling utmed kusten och öppna fria ytor. Vi kan segla i timmar utan att behöva bry oss om sjökortet. I år ska vi försöka hitta nya platser som vi inte sett förut.

Vi, det är undertecknad och de tre brorssönerna Markus 16, Patrik 14 och Niklas 11 år.

Vår första dag är tämligen odramatisk. Det regnar och vind från fel håll. Målet är att nå trakterna kring Storjungfrun på söndag kväll. Således tre dagars transportsträcka.

Hela torsdagen går vi för motor. Natthamn blir vid Lidö. Det gör inte så mycket, första dagen behövs för att få ordning på rutiner och packning med mera. Sträckan upp till Furusund bjuder heller inte på något direkt spännande.

På kvällen lyser solen och vi hoppas att det ska fortsätta att vara så. Kvällen avslutas med kortspelet Mas.

Vi vaknar strax före 07.30. Frukost och sedan iväg igen för en ny 45 sjömils dag upp till Öregrund.

Tyvärr ingen vind idag heller eller så kommer den från norr.

Väddö kanal

För passage genom Väddö kanal ringer man brovakten i god tid innan och beställer broöppning. Telefonnumret står i sjökortet. Kommer man från söder är Bagghusbron den första vi stöter på.

Brovakten öppnar bron varje halvtimma. Varje heltimma öppnas Älmstabron. En segelbåt möter vi vid vår infärd i kanalen. Pojkarna ville köra kanalen på egen köl och satte sig i jollen. Något en farbror gärna uppmuntrar. De tycker det är spännande och jag hoppas och tror att de lär sig ett och annat på en sådan övning. Gudskelov finns det inga Appar för sådana äventyr!

Öregrunds gästhamnsavgift går till en skuta

Norr om Singö sätter vi segel. Det blir några krysslag, men ack så trevligt. Vi gör god fart. Det känns också bra att vi övat segling tillsammans innan vi ger oss ut på Gävlebukten.

Väl i Öregrund möts vi av en trevlig hamnkapten. Han tar emot förtöjningarna och hälsar oss välkomna. Vi förtöjer med fören mot en boj och backar in mot pontonbryggan. Sittbrunnen blir i lä då i den nordliga vinden och ombordstigning sker betydligt enklare och säkrare via badbryggan.

Hamnavgiften 300 kronor känns hög för att vara i Öregrund. Mina tankar går direkt till Viamare. Har de lagt beslag på Öregrund också? Hamnkaptenen berättar att det är skutföreningen Wetseras vänner som driver hamnen och alla jobbar ideellt. Hela avgiften går till skutprojektet. Givetvis känns det helt okej att betala avgiften då.
Läs mera här: www.wetsera.se

Förberedelser inför Gävlebukten

Det är lätt att tro att bilden är arrangerad. Men icke, besättningen tycker det är spännande att ta del av resvägen och kommande natthamn. Inseglingen uppges vara 2,5 meter djup enligt SXKs bok Norrlandskust. Är det sjöhävning vågar vi oss inte över grundklacken.

Kvällen ägnas åt förberedelser inför morgondagens etapp över Gävlebukten. Vi siktar på östra hamnen på Kusö kalv. Det är en naturhamn och har vi tur är SXK bojen ledig.

Ett parti Mas hinner jag med innan denna artikel skrivs.Till min förtjusning ser jag att det är dimma innan jag kryper till kojs. Det gör morgondagen extra spännande.

Söndag 28 juni

Söndagen är bara några minuter gammal. Öregrund tycks vara något av ”Sandhamn norra” och en natt som denna passar namnet ”Ölegrund” bättre. Musiken hörs över hela hamnen. Även här skrålas det från stora motorbåtar och andra platser.

Idyllen i Öregrund förändras med båtstorlekarna. Bilden har dock inget att göra med det ovannämnda nattlivet.

Tidig revelj. Alla är uppe strax efter 06.00. Några båtar ger sig redan av norrut. Solen skiner och vinden är sydlig. Kan knappast vara bättre förutsättningar för att gå över den ofta bökiga Gävlebukten.

Vi duschar och äter frukost. Tankar vatten och förbereder oss för dagens långa etapp. Vi planerar att gå till Kusö kalv och den östra hamnen. Jag har inte varit där tidigare. Av någon anledning har det nästan alltid blivit sträckan Öregrund – Storjungfrun. Kusö kalv ligger strax söder om Storjungfrun som ligger strax söder om Söderhamn. Området kring Kusön kallas Axmar skärgård.

Vi sätter segel utanför hamnen och har en fin slör upp mot Engelska grundet. Vi har talat om för navigatorn att vi vill anlöpa Kusö kalv östra. Rutten är nästan spikrak. Det blir en liten babordsgir vid nordpricken Järngrund ost om Björn.

Djurstens fyr på Gräsö.

Dagen är tämligen odramatisk. Fin segling större delen av sträckan. Ingen sjögång och solen värmer. Vi gick för motor ett par timmar på eftermiddagen.

När vi närmar oss Kusö kalv kopplas hjärnan igång igen. Stora grundflak och många stenar kräver ett engagemang. En enslinje leder in till den halvrunda naturhamnen. Över området har Hydrographica gett ut en specialsjökortsserie över Gästrikekusten.

Det är en fin sjökortsbild över området och enslinjerna är tydligt utritade. Tyvärr har Hydrographica inte skrivitut djupet vid grundklacken på vägen in. Det är mörkblå färg och området omges av stenar och bränningar. I SXKs bok Norrlandskust anges djupet till 2,5 meter och vårt ekolod visade mer än så när vi passerde över.

Vi tog ned seglen innan 1,6 meters grundet som ligger babord i enslinjen. Enslinjen stämde perfekt i navigatorn, som är en Garmin med Bluecharts sjökort, med de tydliga tavlorna i land. Enslinje nummer två, som går nordvart, kommer ganska fort och det gäller att vara beredd på en kraftig styrbordsgir. Vi gick spikrakt i enslinjen. Båda sidor har sten på sina ställen.

Väl inne i lagunen är det djupt ända in till stranden. Om jag hade haft en landgång hade jag kunnat backa till strandkanten.

Kusö kalv östra hamnen.

Vi tog den lediga SXK-bojen. Alltid tryggast att göra så. Med jollen tog vi oss enkelt iland. Där finns dass, soptunnor och en fin grillplats med kvällssol.

Det blev en kvällspromenad ut på yttersta delen av kalven. Rullstensåsar som är vågformade vittnar om havets krafter.

Kvällen avslutades som vanligt med kortspelet Mas.

Måndag 29 juni

Sovmorgon. Redan vid frukost kändes det att detta blir en slödag. Vi har ju trots allt gjort cirka 150 sjömil på tre dagar. Det blir ett antal timmar med snittfarten drygt fem knop.

Ta bort bojarna i Storjungfruns hamn

Planen var att gå till Storjungfrun och göra ett lunchstopp för att sedan fortsätta vidare. Väl i Storjungfrun, som vi anlöpte vid lunchtid, bestämmde vi att stanna kvar över natten. När man blir irriterad på att en båt lagt sig långsides innanför piren och att de lagt ut bojar, då är det bättre att ta det lugnt och vila under eftermiddagen.

Om det är fler än två båtar i hamnen är bojarna mer till besvär än nytta. En oro finns alltid att ett ankare fälls och fastnar i bojstenen eller dess kätting.

Räddningsstege och brandsläckare får guldstjärnor!

Dock anser jag att bojarna i hamnen ska bort. Hamnen är relativt trång och visst, bojarna är bra om det är högst två båtar i hamnen. Så är det sällan under juli månad. Bojarna skapar osäkerhet hos skepparn när man kommer in. Man vet ju inte var bojstenarna ligger. Ingen vill fälla ett ankare och riskera att de fastnar i en bojsten eller dess kätting. Bojar som ligger någon båtlängd ut från aktern kräver långa linor från båt till boj. Dessa linor är det lätt att fastna i när man ska gå iväg.

Alla som legat vid Fejans krog eller Rödhamn på Åland vet hur besvärligt det kan vara med bojar som ligger långt ut från kajen.

Förhoppningsvis ligger bojarna med kort lina och stenen rakt under. Bäst är dock om boj och bojsten plockas bort så slipper vi problemet med dem.

Eftermiddagen blev en slö sådan med läsning, promenad till kapellet och fyren.

Vi fick bland annat veta att fyren byggdes 1838 och inte 1853 som det står ovanför dörren. Storjungfruns fyr hade tidigare ett rött band på vit botten. Fyrljuset var den sista koleldade fyrljuslågan i Sverige. En likadan fyr byggdes på Holmögadd. Den ena eldades med engelsk kol och den andra med svenskt kol. Anledningen sägs vara att man ville testa vilket kol som bäst lämpade sig för fyrljus. Det engelska kolet sotade mindre och lågan blev därmed ljusare och syntes därför bättre.

1853 ersattes kolet av gas och det är ombyggnationens årtal som står angivet på fyren.

Bakom det gamla kapellet finns rester av en hamn från 1500-talet.

Tisdag 30 juni

Här, en bra bit norr om Öregrund, är VHF-radion tyst. Efter Furusund märker man en viss avtrappning på kanal 16 och efter Öregrund är det bara Stockholmradio och MSI-Sweden som står för underhållningen. Det är bland annat de som är så härligt med norrlandskusten. Ser vi en annan båt i kikaren så vinkar vi. Sällan har de AIS till skillnad för hur det nu är i Stockholms skärgård.

Nordlig vind. Vi går för motor mot Prästgrundet. Jag har varit där tidigare ett antal gånger, men aldrig med en båt med ett större djupgående än 1,3 meter. Vår HR 352 går 1,7 enligt båtens specifikationer. Kommer vi att flyta in? Vad händer om vi fastnar? Jag frågar grabbarna om de vill vara med om ett äventyr och svaret är givetvis ja.

Boken Norrlandskust anger djupet till 2 meter. Jag kollade vattenståndet via Sjöfartsverkets App VIVA. Spikarna visade +13 cm. Till vår fördel med andra ord. Vi beslutar att försöka ta oss in.

Kanalen är tio meter bred. Vid dess slut gör man en 90 graders styrbordsgir och fortsätter in i hamnen. Babord och gästbryggan ligger rakt fram.

Vid inloppet möts vi av skylten max 1,6 meters djupgående. Jag tänkte att här har säkert byborna tagit till en bra marginal för att slippa ägna sommaren åt att dra loss många båtar. Vårt ekolod visar på ett ställe 1,8 under ett kort ögonblick. Sedan håller det sig kring 2 meter. Jag vet dock inte exakt vilket djup det är när eklodet visar 1,8. Hur som helst, vi kom in och ända fram till gästbryggan.

Prästgrundet sägs ha fått sitt namn efter det att en familj med ”kyrklig börd” begravts på ön. Kapellet stod färdigt 1832. Det var Gävlefiskarna som blev ålagda av kyrkan att bygga ett kapell på ön. Naturligtvis går vi in och skriver våra namn i gästboken. Sådan är traditionen och det har jag gjort sedan tidigt 60-tal.

En stenlabyrint finns vid dansbanan och den tros vara byggd i samband med någon pilgrimsresa. Andra teorier är att det är ryssar som gjorde den och många andra labyrinter i samband med deras härjningar. Labyrinten är omnämnd i en tidig kyrkbok och heter där ”Trondheim”. Labyrinten är daterad till kring 1720.

Efter avklarad fillunch lämnar vi Prästgrundet.

Flaskpost en miljöfråga?

Flaskpost är spännande. Som barn minns jag hur man drömde om att hitta en flaska med något brev i. Aldrig blev det så och med dagens moderna it-teknik förefaller denna form av sjöpost vara bortglömd. Tills idag. Jag berättade om hur flaskpost fungerar för dessa it-ungdomar. Genast satte Niklas ihop ett brev och beskrev var han är och datum och när posten lämnades till naturens krafter. Hade vi haft ett USB-minne med oss hade det ju varit rätt kul att stoppa det i PET-flaskan. Den går inte sönder mot klippor och lämnar således inget glassplitter efter sig. I flaskan la vi även ett guldfärgat mynt av värdet 10 SEK. Hoppas på svar gör vi givetvis.

Det tråkiga med vår flaskpost är att tankarna kommer till om jag har uppviglat till ett miljöbrott? Kanske får vi så småningom veta hur Romsons departement och miljödomstolen tänker hantera detta. Å andra sidan, om någon hittar vår flaskpost är flaskan pantbar. Vi hoppas dock själva på att en dag hitta en flaskpost.

Vi siktar Agön framför oss och går till Agö storhamn.

Agö - Brämön

Agö storhamn är en välordnad naturhamn. Här finns en pontonbrygga, grillplatser, soptunnor, bastu och troligtvis norrlandskustens bästa dass. Här finns även ett bibliotek. Utlåningen är öppen dygnet runt. Lämna lika många böcker som du plockar. Gärna en extra så utökas sortimentet.

Promenadstigar leder i olika riktningar på ön och det är bra skyltat. En promenad till Agö gamla hamn är en trevlig upplevelse.

1997 brann en fjärdedel av öns skog. Ett blixnedslag startade branden. Ny skog växer idag och naturen återhämtar sig.

När förutsättningarna är goda är det roligt att testa nya saker. Här har vi lagt ankare med kätting i fören och backat mot bryggan. 40 meter ligger ute.

Agö bibliotek.

Skeppare Bengt kommenderade bad på kvällen. Svinkallt i vattnet, men en ren besättning är en glad besättning. Dock inte just före badet för då får står en farbror inte så högt i kurs.

Kvällen avslutas med några partier Mas.

Natten mot onsdag sov vi alla till 09.30. Något av ett rekord för mig.

Vi fortsatte norrut. Det blev både segling och motorgång. Ön Gran och östra hamnen var vårt mål.

Gran – egentligen är vi för djupgående för hamnen

Grans hamn, vy mot öster.

Gran är en speciell ö långt ut från kusten mellan Hudiksvall och Sundsvall. Det finns en fyr på ön och det har bott fyrpersonal där. Numera lyser fyren av sig själv. Några sommarhus finns där och ett hus som fungerar som vandrarhem.

Sommaren 2009 muddrades hamnen färdigt och djupet är cirka 1,8 till 1,9 vid medelvatten. Jag har varit där med båtar som går grundare än våra 1,7 meter. Spikarna visade på +8 cm. Vi körde väldigt långsamt in i hamnen. Kurs från havet mot inloppet är cirka 310 grader. Gå mitt emellan pirarna, gira styrbord innanför och ganska tidigt. Sikta sedan in mot hamnbassängen, men håll ut något för stora stenen på babords sida. Östra delen av hamnen är grund. Hamnbassängen håller cirka 1,9 vid medelvatten. Om du känner osäkerhet kring hanteringen av din båt i trånga lägen med stenar här och var bör du inte gå in i hamnen. Det är trångt och gott om sten på sidorna om den smala rännan.

Ön består av stora rullstensåsar och är väl värd ett besök. Vrakrester finns på södra delen.

Torsdag 2 juli

Underbar morgon. Vindstilla och sol. Jag gör årets första morgondopp. Övriga besättningen avstår efter det att de hört mitt flåsande och stånkade.

Vattenståndet är till vår glädje detsamma och vi smyger ut ur hamnen. Ett par sommargäster står beredda med sin båt för att rycka ut till undsättning om vi skulle fastna. Vi kommer dock ut utan problem.

Svag sydlig krusning. Vi sätter kurs mot Brämön.

Brämön – ön med det hotfulla namnet

Den stora kajen byggdes för marinen och Kustbevkningen. Innan kajen stängdes av säkerhetsskäl var ön ett populärt besöksmål. Numera seglar de flesta förbi. Järnsponten har rostat sönder och det är en tidsfråga innan resten av kajen sjunker ihop,

Säg Brämön och jag får en känsla av sjösjuka. Ön är vacker och sevärd, men jag minns hur gungit det kunde vara från Härnösand när familjen åkte båt söderut. Brämön siktades i horisonten och vi tycktes aldrig komma förbi. Det är också vid Brämön jag har en av mina första otäcka upplevelse av dimma. Långt innan navigatorer fanns. Någon radar hade vi inte. Vi hörde ett lastfartyg tuta i dimman, vi hörde ljudet från dess maskineri och vi kände svallvågorna. Fast något fartyg såg vi aldrig. Det var otäckt för en 12-åring.

Nu sken solen och vinden var svagt sydlig. Den stora kajen på Brämöns västsidan har rasat och ser ut som en jättelik sjösättningsramp för sjöflygplan. Vi förtöjde på norra sidan av den del som fortfrande är hyffsat ok. Det spontade järnet har rostat sönder efter 45 år. Hade säkert varit bättre om kajen byggts på träpålar.

Det är gott om svängrum vid nordsidan av kajen och ankaret fastnade bra. Troligtvis är det sandbotten. Från hamnen går en 3 km lång promenadväg upp tillnorra delen av ön.

Efter lunch seglar vi iväg. Äntligen en skön havssegling. Vi gör drygt 7 knop och har slör. Minimal sjögång. Bättre finns inte. Vi bestämmer oss för att gå till Härnösand istället för Sör åkersviken på Åstön. Vi vill ta vara på seglingen. Tyvärr dör vinden efter ett par timmar och vi fortsätter med motorgång på Härnöns utsida mot Härnösand. Vi väljer utsidan för att slippa vara beroende av de fasta broöppningstiderna.

När vindstyrkan närmar sig 10 meter per sekund passar vi på att öva att ta sig från aktern till fören och åter till aktern på andra sidan med kopplad livlina. Vårt band från ankarrullen går från akter till för och åter. Nyttig övning under realistiska förhållanden.

"Va, Härnösand är ju en stad" utbrister Patrik 14 förvånat när vi rundar Härnöns nord västra hörn och närmar oss hamnen.
I Härnösand tankar vi vatten, bunkrar och provianterar. Här slutar del 1 av vår norrlandssegling. Del 2 handlar om kommande segling vid Höga Kusten.

Följ gärna vår seglats här och på www.marinetraffic.com Båten heter "Ellie Skeppner."