Airmar PB 200 i masttoppen är ingen höjdare
I sommar har vi testa Airmar PB 200 i masttoppen tillsammans med Seacross navigationssystem. Airmar PB 200 är ett instrument som innehåller GPS-mottagare, rategyrokompass, väderinstrument med mera.
Att ha en GPS-mottagare i masttoppen var tyvärr ingen höjdare!
Satsat allt på ett kort
I tidigare artiklar har vi berättat om vår projektbåt, en Hallberg Rassy 352, som inköptes i slutet av oktober 2011. På ett tidigt stadium beslöt vi att riva ur all gammal elektronik. Vi tog bort gamla GPS-antenner, bytte VHF-antenner och VHF, ekolod, navigatorer, radar med mera. Vi tömde båten på all elektronik och alla kablar. Det blev en skottkärra med kabel och en överfull flyttlåda med elektronik. Det mesta är från sent 80-tal och tidigt 90-tal.
Vi beslöt att vi ska ha det modernaste som går att ha i navigationsväg på en fritidsbåt. Med det menar vi att vi ville testa ett bra navigationssystem, minimalt med kabel och givarenheter.
I sommar har vi lånat och testat Seacross navigationssystem som är ett PC-baserat navigationssystem. Seacross är svenskt och tillhör bland de mest exklusiva navigationssystem som finns. Både sett till pris och prestanda. Seacross hittar vi på eleganta motor- och segelbåtar, hos Polisen, Kustbevakningen och norska NATO med flera.
Själva datorenhetens innandöme och bildskärmen är ingjutna i en gummimassa för att tåla extrem påverkan i form av skakningar och fukt. Under vår sommarfärd fick vi aldrig tillfälle att utsätta Seacross för det som det verkligen ska tåla. En Hallberg Rassy 352 rör sig betydligt mjukare i sjön än vad en NATO-ribb gör i 40 knop när det går sjö. Jämförelsen är inte ens intressant.
Inte heller Seacross är 100% problemfritt innan allt fungerar som det ska. Många nyheter fanns i det system som vi testade och vissa av nyheterna är ännu inte utprovade varför det inte skulle vara rättvist mot Seacross döma dem för det.
Ett sådant exempel är Seacross i kombination med Airmars väderstation PB 200 som vi monterade i masttoppen.
Själva datorenhetens innandöme och bildskärmen är ingjutna i en gummimassa för att tåla extrem påverkan i form av skakningar och fukt. Under vår sommarfärd fick vi aldrig tillfälle att utsätta Seacross för det som det verkligen ska tåla. En Hallberg Rassy 352 rör sig betydligt mjukare i sjön än vad en NATO-ribb gör i 40 knop när det går sjö. Jämförelsen är inte ens intressant.
Inte heller Seacross är 100% problemfritt innan allt fungerar som det ska. Många nyheter fanns i det system som vi testade och vissa av nyheterna är ännu inte utprovade varför det inte skulle vara rättvist mot Seacross döma dem för det.
Ett sådant exempel är Seacross i kombination med Airmars väderstation PB 200 som vi monterade i masttoppen.
Airmar PB 200
Airmar PB 200 är ett multinstrument som ger information om position (via GPS), stävad kompasskurs via solid-state rategyro, vindriktning utan rörliga delar i instrumentet, vindstyrka, lufttemperatur, lufttryck och krängning såväl i sidled som i långskeppsled.
Vi monterade PB 200 i masttoppen enligt Airmars instruktion. Det visade sig inte vara någon höjdare på grund av att GPS-positionen och farten blev för ryckig.
Den inbyggda GPS-antennen uppdateras 10 gånger per sekund (10 Hz). Det betyder att när båten är på en gungigt Ålandshav rör sig masttoppen fram och tillbaka betydligt längre sträckor än vad båten rör sig. Det innebär att ena stunden är farten, via GPS, 2,6 knop för att nästa sekund vara 9,7 knop. Allt beroende på masttoppens rörelse, främst i längdled, men även i sidled.
Följden blev också att sjökortsbilden blev ”hoppig” när kurs upp användes. Vid nord upp på sjökortsbilden hoppade båtsymbolen fram och tillbaka.
Inbyggd dämpning
Seacross hade programmerat in en dämpning av rörelserna, men det var inte tillräckligt. Tanken var att rörelserna skulle lagras under till exempel tre sekunder och sedan visa ett medelvärde, men det visade sig fungera bättre i teorin än i verkligheten. Vi ändrade också uppdateringen av GPS-mottagningen till 2 Hz i stället för 10 Hz (två gånger uppdatering i stället för 10 gånger i sekunden), men även det gjorde sjökortsbilden ryckig.
PB 200 har också en inbyggd dämpning, men vår erfarenhet efter sommaren är att GPS-mottagare ska monteras lågt i båten. Det gäller även för en rategyro-kompass. Tyvärr innebär det för vår del att vi får två nya givare som ska monteras. Vi hade så gärna sett att allt skulle kunna vara i samma enhet.
Airmar som vindinstrument
PB 200 är också ett vindinstrument. Där har det fungerat bättre. Inga rörliga delar finns i instrumentet som annars är vanligt i vindinstrument. Vindhastighet och vindriktning mäts mellan fyra korta pinnar och en centrumpinne som tillsammans med sensorer anger vindriktning och vindstyrka.
PB200 kan, till skillnad från andra vindgivare i masttoppen, kompensera vinddatat för krängningar eftersom den har inbyggd gps och gyro.
Vindriktning och vindstyrka visas på digitala instrument på i vårt fall Seacross 15 tums bildskärm. Vi kan välja mellan sann- och relativ vind. Kommunikationen sker via NMEA 2000.
NMEA 2000
Vi byggde in ett nätverk i båten. Det är praktiskt. Alla givare från logg, ekolod, VHF med mera monteras till nätverkskabeln. All information hämtades sedan av Seacross dator och på bildskärmen kunde vi välja vilken navigationsinformation som vi ville se. Läs mer om NMEA 2000 här. *Klicka vidare*
Ingen AIS
Vår plan var att montera en AIS-transponder från True Heading till nätverket. Den var försenad och det kan bli möjligt först till våren 2013. Att Garmin har en AIS-transponder för NMEA 2000 visste vi inte i somras. Av den anledningen var vi utan AIS med alla dess fördelar.
Vi monterade PB 200 i masttoppen enligt Airmars instruktion. Det visade sig inte vara någon höjdare på grund av att GPS-positionen och farten blev för ryckig.
Den inbyggda GPS-antennen uppdateras 10 gånger per sekund (10 Hz). Det betyder att när båten är på en gungigt Ålandshav rör sig masttoppen fram och tillbaka betydligt längre sträckor än vad båten rör sig. Det innebär att ena stunden är farten, via GPS, 2,6 knop för att nästa sekund vara 9,7 knop. Allt beroende på masttoppens rörelse, främst i längdled, men även i sidled.
Följden blev också att sjökortsbilden blev ”hoppig” när kurs upp användes. Vid nord upp på sjökortsbilden hoppade båtsymbolen fram och tillbaka.
Inbyggd dämpning
Seacross hade programmerat in en dämpning av rörelserna, men det var inte tillräckligt. Tanken var att rörelserna skulle lagras under till exempel tre sekunder och sedan visa ett medelvärde, men det visade sig fungera bättre i teorin än i verkligheten. Vi ändrade också uppdateringen av GPS-mottagningen till 2 Hz i stället för 10 Hz (två gånger uppdatering i stället för 10 gånger i sekunden), men även det gjorde sjökortsbilden ryckig.
PB 200 har också en inbyggd dämpning, men vår erfarenhet efter sommaren är att GPS-mottagare ska monteras lågt i båten. Det gäller även för en rategyro-kompass. Tyvärr innebär det för vår del att vi får två nya givare som ska monteras. Vi hade så gärna sett att allt skulle kunna vara i samma enhet.
Airmar som vindinstrument
PB 200 är också ett vindinstrument. Där har det fungerat bättre. Inga rörliga delar finns i instrumentet som annars är vanligt i vindinstrument. Vindhastighet och vindriktning mäts mellan fyra korta pinnar och en centrumpinne som tillsammans med sensorer anger vindriktning och vindstyrka.
PB200 kan, till skillnad från andra vindgivare i masttoppen, kompensera vinddatat för krängningar eftersom den har inbyggd gps och gyro.
Vindriktning och vindstyrka visas på digitala instrument på i vårt fall Seacross 15 tums bildskärm. Vi kan välja mellan sann- och relativ vind. Kommunikationen sker via NMEA 2000.
NMEA 2000
Vi byggde in ett nätverk i båten. Det är praktiskt. Alla givare från logg, ekolod, VHF med mera monteras till nätverkskabeln. All information hämtades sedan av Seacross dator och på bildskärmen kunde vi välja vilken navigationsinformation som vi ville se. Läs mer om NMEA 2000 här. *Klicka vidare*
Ingen AIS
Vår plan var att montera en AIS-transponder från True Heading till nätverket. Den var försenad och det kan bli möjligt först till våren 2013. Att Garmin har en AIS-transponder för NMEA 2000 visste vi inte i somras. Av den anledningen var vi utan AIS med alla dess fördelar.
Radarbild med överlägg svajar
Eftersom positionsuppgiften var ryckig på grund av Airmar PB 200 montering i masttoppen fick det följdverkan även på radarbilden vid överlägg (overlay). Seacross har utvecklat ett system för radaröverlägg där landkonturer framträder som ett raster vilket underlättar radarnavigering.Det fungerade nu inte tillfredställande på grund av mastens rörelser.
Seacross i segelbåt
En anledning till att vi valde att testa Seacross i somras var att se hur det fungerar i en segelbåt. Strömförbrukningen är låg med tanke på bildskärmens storlek, här 15 tum. I starkt solsken hade det varit önskvärt att bildskärmen varit ljusstarkare. Men då ökar strömförbrukningen. Nu var det tillräckligt bra, men den kräsne tycker nog att skärmen skulle varit ljusare när solen ligger på. Med tanke på begränsad tillgång på ström under segling anser jag att skärmen fungerar tillräckligt bra. Som jämförelse kan nämnas att det är betydligt bättre än hos en iPad i solsken.
Vi byggde in ”trackballen” med manöverknapparna i botten på en upp och nedvänd plastlåda. Vid fast installation bygger man in ”musen” på lämpligt ställe. Eftersom vi lånat utrustningen ville vi inte såga det hål i båten som skulle behövas.
Under sommaren har vi inte sett några nackdelar med ett Seacrossystem i segelbåt. Enkelt att använda, tydlig information och stora valfriheter i visad navigation gör att det är ett bra system om man har plats för bildskärmen.
Seacross
Seacross använder Sjöfartsverkets sjökort S57. Den som vill kan köpa till Hydrographicas specialsjökort över vissa skärgårdsområden.
Seacross är ett användarvänligt navigationssystem som lätt anpassas till användarens behov. Man bygger egna mallar och utformar dem så att de passar var och en. Exempelvis vill jag ha en mall för skärgårdsnavigering, en annan för kustnavigering och en tredje för mörkernavigering. Vid navigering i dimma vill jag ha en fjärde variant. I nya instruktionsmanualen finns exempel på hur dessa byggs och utformas. Från 2013 ska mallarna även kunna namnges.
Seacross är ett PC-baserat navigationssystem. ”Vi har valt att ha ett öppet system för att kunna koppla till de givare som kunderna önskar ha”, säger Harald Nilsonne som är teknisk utvecklare och VD på Seacross.
Ny test sommaren 2013
Till nästa säsong fortsätter vi testandet med mottot ”minimalt med givare och kablar, men maximalt med information.” Vi kommer dock att ha en GPS-mottagare monterad i däck, möjligen på radarstolpen.
Då får vi även möjlighet att ha AIS-transponder och testa Seacross nya egenutvecklade ”High Speed ARPA” i radarn. ARPA står för Automatic Radar Plotting Aids och innebär att radarekon plottas automatiskt av radarn. Vi kan se ett fartygs radareko och få information om ekots kurs i grader och fart. Vi får även information om CPA, det vill säga vårt närmsta passageavstånd visas på radarskärmen. Det gör det enkelt att se om det är risk för kollision med det andra fartyget.
Seacross ARPA är utvecklad för att fungera bra i väsentligt högre farter än 40 knop. Det är dock inte själva poängen, utan den viktigaste skillnaden mot konventionell ARPA är att när en sådan kan ta fem minuter på sig att räkna fram CPA så gör SeaCross High Speed Arpa i normalfallet det på mindre än fem sekunder. Naturligtvis är detta viktigt i höga farter, men särskilt viktigt är det i skärgårdsvatten där konventionell ARPA helt enkelt inte går att använda, förklarar Harald Nilsonne.
I tidigare artiklar, för några år sedan (i bland annat motorbåtstidningen Vi Båtägare), har jag sagt att Seacross troligtvis tillhör världens bästa och mest innovativa navigationssystem. Andra fabrikat har blivit bättre och kanske är det så att vissa av Seacross funktioner har kopierats till andra navigatorer, men fortfarande är Seacross definitivt en ”top of the line” produkt. Mångsidigheten, användarvänligheten och det faktum att det är ett ”öppet” system bidrar till detta. Prislappen börjar på cirka 100 000 kronor för navigator och radar.
Det finns mer att läsa om Seacross under kategorin ”Navigatorer” i vänstra spalten.
www.seacross.se
Vi byggde in ”trackballen” med manöverknapparna i botten på en upp och nedvänd plastlåda. Vid fast installation bygger man in ”musen” på lämpligt ställe. Eftersom vi lånat utrustningen ville vi inte såga det hål i båten som skulle behövas.
Under sommaren har vi inte sett några nackdelar med ett Seacrossystem i segelbåt. Enkelt att använda, tydlig information och stora valfriheter i visad navigation gör att det är ett bra system om man har plats för bildskärmen.
Seacross
Seacross använder Sjöfartsverkets sjökort S57. Den som vill kan köpa till Hydrographicas specialsjökort över vissa skärgårdsområden.
Seacross är ett användarvänligt navigationssystem som lätt anpassas till användarens behov. Man bygger egna mallar och utformar dem så att de passar var och en. Exempelvis vill jag ha en mall för skärgårdsnavigering, en annan för kustnavigering och en tredje för mörkernavigering. Vid navigering i dimma vill jag ha en fjärde variant. I nya instruktionsmanualen finns exempel på hur dessa byggs och utformas. Från 2013 ska mallarna även kunna namnges.
Seacross är ett PC-baserat navigationssystem. ”Vi har valt att ha ett öppet system för att kunna koppla till de givare som kunderna önskar ha”, säger Harald Nilsonne som är teknisk utvecklare och VD på Seacross.
Ny test sommaren 2013
Till nästa säsong fortsätter vi testandet med mottot ”minimalt med givare och kablar, men maximalt med information.” Vi kommer dock att ha en GPS-mottagare monterad i däck, möjligen på radarstolpen.
Då får vi även möjlighet att ha AIS-transponder och testa Seacross nya egenutvecklade ”High Speed ARPA” i radarn. ARPA står för Automatic Radar Plotting Aids och innebär att radarekon plottas automatiskt av radarn. Vi kan se ett fartygs radareko och få information om ekots kurs i grader och fart. Vi får även information om CPA, det vill säga vårt närmsta passageavstånd visas på radarskärmen. Det gör det enkelt att se om det är risk för kollision med det andra fartyget.
Seacross ARPA är utvecklad för att fungera bra i väsentligt högre farter än 40 knop. Det är dock inte själva poängen, utan den viktigaste skillnaden mot konventionell ARPA är att när en sådan kan ta fem minuter på sig att räkna fram CPA så gör SeaCross High Speed Arpa i normalfallet det på mindre än fem sekunder. Naturligtvis är detta viktigt i höga farter, men särskilt viktigt är det i skärgårdsvatten där konventionell ARPA helt enkelt inte går att använda, förklarar Harald Nilsonne.
I tidigare artiklar, för några år sedan (i bland annat motorbåtstidningen Vi Båtägare), har jag sagt att Seacross troligtvis tillhör världens bästa och mest innovativa navigationssystem. Andra fabrikat har blivit bättre och kanske är det så att vissa av Seacross funktioner har kopierats till andra navigatorer, men fortfarande är Seacross definitivt en ”top of the line” produkt. Mångsidigheten, användarvänligheten och det faktum att det är ett ”öppet” system bidrar till detta. Prislappen börjar på cirka 100 000 kronor för navigator och radar.
Det finns mer att läsa om Seacross under kategorin ”Navigatorer” i vänstra spalten.
www.seacross.se