Träbåtsfestival i Skärhamn drog rekordpublik

Text & foto: Lars W Gustavsson

2012-07-16

Fint väder och fri entré bäddade för publikrekord på 22 000 – 25 000 besökare. En ökning med ca 45% från 2011.

Västkustens Träbåtsförening arrangerade traditionsenligt årets Träbåtsfestival i Skärhamn den 14 – 15 juli. Ett 70-tal träbåtar visades, allt från renoverade gamla rariteter till rena nybyggen. Lagom fint väder båda dagarna gav publikrekord. I tävlingen föll såväl juryns som folkets val på en Solö med det något vanvördiga namnet ”Vehög”. Bland segelbåtarna blev NC-kryssaren ”Juli” juryns favorit.

Festivalens general basar över drygt 20 ideellt arbetande medlemmar

Festivalgeneral Peter Nordberg berömmer Tjörns Kommun och Köpmannaföreningen – ”utan deras stöd hade vi aldrig klarat av ett såhär stort arrangemang” påpekar han.

För sjätte året i rad arrangerades Träbåtsfestivalen i Skärhamn, Tjörn. Redan 1996 arrangerades den första festivalen av Västkustens Träbåtsförening. Bakomliggande huvudskäl för arrangemanget är att föreningen vill vidmakthålla intresset för träbåtar och upprätthålla kunskapen om dess byggmetoder och skötsel. Föreningen har ca 300 medlemmar, av vilka ett femtontal utgör själva kärnan. Föreningens webbsida berättar mera på www.trabat.se.

Hela festivalen sker på ideell grund, där kostnaderna får täckas av hamnavgifterna som de drygt 70-talet träbåtsägare betalar för att visa upp sina båtar, samt av monterhyrorna från de drygt 20-talet utställare som visar sina produkter runt om hamnområdet. Åtta utställartält och en publikscen har byggt upp för festivalen.

Folkets röst sammanföll med experternas val – ”Vehög” var finast.

”Vehög” – en Solö från Storebro Bruk, byggd 1964 i mahogny på basade ekspant. Längd 7,20 bredd 2,20 med en Volvo Penta B20 motor på 130 hk. Ägaren Fredrik Olsson från Kållekärr, Tjörn, har ägnat de senaste tre åren till att renovera det mesta i båten. Hemmahamn är Skärhamn.

Juryn, med föreningens ordförande Lars Winckler i spetsen och fyra erfarna träbåtsexperter, hade en mangrann uppgift i att välja bland alla fantastiska båtar. Segelbåtsklassen vanns av NC-kryssaren ”Juli”. ”Vi har delat ut över 900 tävlingsformulär och fått in över 600 röster till folkets val” berättar Lars Winckler – ”även detta är rekord för årets festival” avslutar en mycket nöjd ordförande.

Ångbåtstur i utställningsområdet med ”S/S Ninna”

Många lockades av att ta en provtur runt i hamnen med den lilla ångslupen från Fristad, Borås, med hemmahamn i Öresjö.

S/S Ninna är ett nybygge från 1997, skrovet är tillverkat i Estland medan motorn är ett hemmabygge, eller kanske snarare ett egenbygge av ägaren, skepparen, konstruktören och byggaren Conny Svensson. Ångmaskinen och pannan är av egen konstruktion och eldas med brasved. Men det är inte första motorn. Conny Svensson startade redan på 70-talet med att bygga ångmaskiner för modellbåtar. Ett intresse som utvecklades till att bygga en fullskalig båt.

Första ångmaskinen var klar redan 1995 och var en så kallad tvillingmaskin. Lagom till det nya skrovet byggde han den Compound-maskin som nu sitter i båten. Skrovet har dimensionerna längd 6,0 och bredd 2,0 och hon sticker 0,6 m djupt. Motorn utvecklar tre till fyra hästkrafter och båten tar upp till sju passagerare.

Conny Svensson, skeppare och ägare till S/S Ninna och medlem i Sveriges Ångbåtsförening berättar om sitt båt- och motorbygge.

Ett otroligt egenbygge efter egen konstruktion. Ved, vatten och kunskap är det ”bränsle” som erfordras för att få allt att fungera.

Koster med fina anor, byggd 1933

K 32:an ”Dorrith” med Birgitta Gran ombord

Birgitta Gran berättar att båten är byggd av Abrahamsson & Son i Färjenäs, Göteborg 1933 och blev sedan Segelsällskapet Frams lottbåt 1935. En äkta ”Frammare” alltså.

K 32 står för 32 kvadratmeters Koster och inte som vanligt idag uttryck för båtens längd i fot, utan för segelytan i krysstället. Dorrith har måtten 8,0 x 3,0 meter och djupgåendet är 1,6 meter. Hon väger 4,5 ton och är byggd i ek på ekspant kompletterat med ask. Däcket är lagt i oregon pine på furubalkar.

Båten ägs av pojkvännen Anders Magnusson som köpte båten 2007 och båten hade då varit under renovering sedan sjuttiotalet. Allt är i princip bytt, bordläggning, spant, däck och balkar men vid övertagandet var inte ruff och sittbrunn klara. Däcklayouten har Anders Magnusson byggt om från en klassisk delad sittbrunn till dagens mer praktiska. Renoveringen har pågått 2007 till 2009 och innehåller bland annat en riktig modernitet. Dorrith är utrustad med elmotor från OzecoDrive.

Plastbåt på Träbåtsfestivalen – Realloy-pilen ”Iris” från 1954

Iris är en av två kvarvarande båtar byggda på Allmags varv 1954. Skrovet är av vaacuuminjecerad piggmenterad polyester. Ett revolutionerande byggsätt i ett helt nytt material för den tiden. Men produktionen höll inte måttet och endast tio båtar blev tillverkade. Iris är bygge nummer fyra.

Träbåtfestivalen har en avdelning för ”träbåtar” med avvikande material i skrov. Där platsar denna Realloy-pilen väl in. Här kan man tala om en veteranbåt bland plastbåtar, byggd redan 1954, vilket är ca tio år före den egentliga starten på användandet av glasfiberarmerad polyester som byggmaterial för fritidsbåtar.

Båten byggdes av Allmags Varv på Orust och lanserades av Livbåtsvarvet i Göteborg som den första sportbåten i plast. ”På den tiden kostade båten inklusive motor lika mycket som en personbil” berättar Lasse Snygg som äger båten tillsammans med hustrun Marianne Snygg.

Motorn, en Johnsson med elstart och årsmodell 1954 hittade Lasse Snygg via Blocket i Norrköping. Efter en liten lätt renovering, egentligen bara utbyte av slitdelar, och uppfräschning av lack samt dekaler fungerar motorn perfekt. Vid provstartsdemonstrationen gick den igång direkt när han vred om nycklen.

Lasse Snygg visar stolt upp sin egenrenoverade ”Iris”, en Realloy-pil som fått en tidstypisk Johnsson-snurra med elstart på 25 hästkrafter. Båten helrenoverades 2010 och det mesta träet är original. Bottenbalkar och ryggstödsknän är nya. Dekalerna på motorn kommer från en specialleverantör i Cannada.

Efterlysning – vem vet något om min båt?

Johnny Myrin har renoverat sin Bohusjulle ”Kalven” som han köpte 2010.

En läcker Bohusjulle i ek stod i mer än tio år under ett kapell när Johnny Myrin hittade den i Mölnebo, Rönnäng. Då, 2010, var det dags att göra en rejäl renovering och den gamla motorn, en MD 2, byttes ut mot en ny Volvo Penta på 13 hästkrafter. Renoveringen gjorde Johnny Myrin själv och under tiden har han funderat på båtens ursprung. Hur gammal är båten? Kanske trettio år eller mer? Var är den byggd? Vilket varv, eller är den ett hemmabygge?

Har du någon idé om ursprunget på Bohusjullen så maila oss till DagensBåtliv.se på adressen info@dagensbatliv.se så skall vi förmedla dina uppgifter till Johnny Myrin.

Vi kan tillägga att båten är gaffelriggad och segelytan är ca 15 kvadratmeter inklusive en liten fock.

Axplock bland utställningens begivenheter och sevärdheter

Från Norge kom ”Izzabella” en 46 fots motoryacht ritad av R.G.Furuholmen i Norge. Byggd 1938 och med en annorlunda historia. Båten rekvirerades av Tyskarna under kriget (beslagtagen) och därefter sänkt av motståndsrörelsen. Båten återköptes 1945 från ”Direktoratet för fientlig egendom” av förste ägaren, skeppsredaren Aaby. Idag ägs båten av Anne Gro Franck och Dag A. Basma.

Solö är ett populärt renoveringsobjekt bland träbåtsentusiasterna. Här är en Solö Ruff med byggnummer 687. Båten som idag heter ”Devine” är byggd på Storebro Bruk av Einar Runius 1962. Båten mäter 7,80 x 2,35 och väger 1,8 ton och är utrustad med en Volvo Penta på 75 hästkrafter. ”Devine” eller vad den kan ha hetat som ny, köptes ursprungligen av Sven Claesson, en av Bröderna Claesson på ABC-fabrikerna, Kungälv. Leveransen gjordes av Storebro Bruks återförsäljare i Göteborg, Hansson & Lundbom. ”Devine” är renoverad till mycket gott bruksskick och ägs sedan 2010 av Lennart och Annika Bergsten-Engsbäck, Hönö

Alla träbåtar kanske inte är lika vackra, men alla som visades här var i väldigt fint skick, så även denna ”familjebåt”.

Besökarna bjöds på omväxlande underhållning från festivalscenen som hade byggts upp enbart för helgens begivenheter.

Under lördagen blev trycket på att få komma ut på träbåtsbryggan så stort att ledningen för festivalen beslutade om att införa en ”grindvakt”. Allt för säkerheten och för att få kvalitet i arrangemanget.

Träbåtsfestivalen gynnar näringslivet

Längs ut i Södra Hamnen ligger ”Lady Ellen” även till vardags. Inför helgen hade hon öppnat upp och där kunde besökarna bland annat äta lunch.

Även utanför själva festivalarrangemanget var det positiva tongångar runt och om helgens aktivitet. Flera olika näringsidkare som DagensBåtliv.se talade med, uttalade sig mycket positivt om festivalen, däribland Skärhamns Båtcentrum och Utängs Tapetserarverkstad.

Alla upplevde att de fått kontakt med nya kunder, som utöver festivalbesöket, passat på att besöka de lokala näringsidkarna.

Träbåtsfestivalen återkommer 2013.

Kommentera gärna artikeln. Vill du ha din kommentar publicerad så vill vi att du uppger för- och efternamn samt bostadsort.