Ester - en i det närmaste osannolik historia om ett svenskt fartvidunder

Kustkryssaren Ester var ett riktigt fartvidunder och härjade framgångsrikt på kappseglingsbanorna runt om i Norden för 120 år sedan. Sedan försvann hon, dök upp i en ny landsända, brann och sjönk till havets botten. Där hade historien tagit slut om det inte vore för träbåtsentusiasten Bo Eriksson och hans vänner. De har inte bara sökt rätt på Ester. De har bärgat henne, renoverat henne varsamt till toppskick och trimmat henne till framgångsrikt deltagande i klassiska seglingar vid Medelhavskusten. 

Kraftmätningar mellan Sverige och Finland, oavsett vilka krafter som ska mätas, har alltid varit prestigefyllda. Så även i början av förra seklet. Därför sparades det inte på krutet inför en av de mest betydelsefulla kappseglingarna länderna emellan, nämligen Tivolipokalen. Inför 1901 års upplaga gick uppdraget att rita en riktigt konkurrenskraftig båt till den då 28-årige ingenjören Gunnar Mellgren från Göteborg.

Efter många framgångsrika år och i olika ägande försvann spåren efter Ester 1915. Hon dök upp först 1933, nu omdöpt till Brita och skänkt till Örnsköldsviks SS. Hon gick sedan ett dystert öde till mötes. En mörk höstnatt vid segling från Trysunda uppstod brand ombord och hon gick till botten utanför Järvön i Örnsköldsviks skärgård.