Ringde 112 från vattnet, men ingen svarade...
Vattentät mobilplastpåse blev deras räddning öster om Gotland
Bild:Lars W Gustavsson
Mobiltelefon i plastpåse blev vår räddning, säger Staffan Grönte. Sjösäkerhetsrådet hade monter på båtmässan Allt för sjön och där berättade Staffan om sin dramatiska seglingsupplevelse.
"Himlen blev svart och innan vi han tänka att seglen borde revas kom en kraftig vindby och båten kapsejsade. Vi låg i det kalla vattnet och var hjälplösa. Som tur var hade jag mobiltelefonen i en vattentät plastficka. Tack vare det kunde jag larma sjöräddningen samtidigt som jag låg i vattnet." Staffan Grönte är sommargotlänning och var ute på en kort segeltur med en kompis. Det kunde ha slutat i en katastrof.
Vi seglar till sandstranden
Tillsammans med en kamrat seglade Staffan Grönte iväg den 10 augusti 2011 på en kort eftermiddagssegling. Båten är en tvåmänning av trä. Det är en gotländsk allmogebåt med två små sprisegel. De skulle segla till en strand för att fika.
Gotländsk tvåmänning är en allmogebåt. Det var med denna båt som de kapsejsade. Båten är bärgad.
Seglingen dit gick bra. Det var växlande molnighet och det blåste cirka 5 till 6 meter per sekund. De drack sitt kaffe på stranden och njöt av stillheten. Strax påbörjade de återseglingen. Platsen är östra Gotland i närheten av Baju fiskeläge.
Himlen blir mörk
Plötsligt blir himlen mörk. Staffan ser de mörka molnen över land, men hinner knappt reagera på dem förrän en kraftig kastby kommer svepandes. Innan de vet ordet av vräks båten omkull och de hamnar i det kalla vattnet.
"Det blir väldigt förvirrat när man hamnar i vattnet. Det är båt, segel, skot, andra linor och lösa saker huller om buller", berättar Staffan. "Allting hände på mindre än fem sekunder. Båten låg upp och ned. När jag väl insåg vad som hänt kom jag ihåg att min mobiltelefon ligger i västen och i ett skyddat vattentätt fodral", fortsätter Staffan
Ringde 112 - inget svar
Staffan Grönte berättar här om vad som sedan hände: " Jag ringde 112, signalerna gick fram, men jag fick inget svar.
Det var en kuslig känsla. Jag tänkte att jag kanske slagit fel nummer, men det finns ju inga fler nummer med tre siffror han jag tänka. Jag ringde igen och då svarade en kvinna på larmcentralen. Jag berättade vad som hänt och att vi var två personer i vattnet som klamrat sig fast på den upp och nedvända båten.
Samtalet kopplades till Sweden Rescue, men rösterna var så lika så jag förstod först långt senare att så var fallet. Jag fick då veta att "de skickar allt de har" för att rädda oss. I och med att jag fick kontakt med Sjöräddningen blev det aldrig någon panikkänsla.
Helikopter fick startförbud
Helikopter och Sjöräddningen skulle larmas ut. Vi hade angett vår position med fiskeläget Baju som utgångspunkt. Vi var ungefär 500 meter från land.
Då kommer ett besked som var närmast chockartat. Jag hörde hur de samtalade sinsemellan och fick då höra följande: Det var osäkert om helikoptern skulle få starta när det är åska i området. Ytbärgaren kan inte vinschas ned med vajer vid åska.
Sedan hörde jag också att skepparen från Sjöräddningen i Vändburg sagt att de hade dåligt med bemanning och inte visste när de skulle kunna lämna kaj. Det var inga roliga besked. Vinden blåste från land och ut mot havet. Vi drev sakta med den.
Sommarklädda
Vi hade inte några skyddande våtdräktskläder på oss. Jeans och jacka, det var allt. Min kompis var barfota. Vattnet var ungefär 15 grader varmt. Som tur var drog åskmolnet snabbt förbi.
Innan batteriet i mobiltelefonen tog slut fick jag besked om att helikoptern nu kunde starta. Efter ett tag såg vi den och vi blev uppvinschade.
Låg kroppstemperatur
Vi var i helikoptern ungefär 30 minuter efter det att vi larmade. Min kroppstemperatur var 34,5 grader och min kompis hade 32,8 när vi kom till sjukhuset i Visby. Vid ungefär 32 grader börjar hjärtat få problem. Den lägre kroppstemperaturen hos kompisen tros bero på att han var barfota.
Båten bärgades
Allting gick sedan fort. När min kompis hustru skjutsade mig från sjukhuset, som vi fick lämna efter ett kort tag, hörde vi på nyheterna i radion om två män som kapsejsat med sin båt. Det kändes underligt att höra om det på radion före jag själv hade förstått vad som hänt och knappt hunnit berätta klart för min kompis fru", säger Staffan.
Lärde om telefonfodral på navigationskurs
Några år tidigare gick Staffan en navigationskurs i Trosa. Navigationsläraren hade då talat om hur viktigt det var att ha mobiltelefonen i ett vattentät plastfodral. "Det blev vår räddning att jag följde det rådet", avslutar Staffan Grönte.
Att larmcentralen SOS inte svarade första gången sägs bero på att det samtidigt hänt en bilolycka.
Mobilpåsar fungerar "hur bra som helst" även för iPhones och andra telefoner med touchskärm.
Kommentera gärna artikeln. Endast kommentarer med för- och efternamn samt bostadsort publiceras.
