Vi seglade till Tallinn

Vi, det är DagensBåtliv.se, det vill säga Lars W Gustavsson och Bengt Utterström. Varje år försöker vi genomföra en septembersegling. Denna gång hade vi tio dagar till vårt förfogande.

Resan började med Silja Line till Åbo. Vårt bagage bestod av tre bagar, en ryggsäck, en flyttlåda, en stor kylväska med djupfryst mat och ett par kassar. Varken Lars W eller jag är någon fena på att laga mat så därför är det tacknämligt med en full kylväska.

Taxi till båten och sedan tvätt av utsidan. Inte helt ovanligt är att det ska fixas med båtar som har några år bakom sig. Pumphuset till toaletten läckte och ett nytt monterades. Att byta pumphus till båttoaletten är som att byta dammsugarpåse till dammsugaren. Båda blir som nya. Vidare monterades en duschkran med avstängning i handtaget.

Under en mindre ceremoniell tillställning sattes för första gången svensk flagg på båten.

Vi seglar iväg före lunchtid med ren båt och ”ny” toalett. Vi hade också förvissat oss om att toatanken var tom i sugstationen. Även Finland har totalförbud mot toatömning av mänskliga exkrementer.

Det blir mest motorgång till Åbo. Cirka 20 sjömil blev den det dagen. Av dessa seglade vi fem.

Gästhamnen i Åbo ligger trevligt till alldeles efter det Maritima museet vid Aura å. Åbo torde ha ett av Europas finaste maritima museum. Här ligger segelfartyg, krigsfartyg, arbetsbåtar och ett av Bore lines gamla kryssningsfartyg som muséebåtar i vattnet. Intill finns gamla räddningskryssare, minutläggare och diverse andra båtar under tak. Restaurangen, som ligger vid museets entré, har Göran Schildts Daphne som huvudattraktion. Den vänliga kvinnan i kassan frågade om vi ville gå ombord på Daphne och det gjorde vi naturligtvis gärna.

Maritima museet ligger på en kvarts promenad från Viking- och Siljas terminaler. Den båtintresserade kan med fördel göra en kryssning från Stockholm och spendera en dag på museet.

Efter kompletterande proviantering och tankning av kommunalt färskvatten seglar vi på tisdagen vidare mot sydost och till Hangö.

Den svaga vinden gjorde det möjligt att inta en sillunch i sittbrunnen under segel. Autopiloten styrde och vi njöt lunchen.

Vi gick rakaste vägen till Hangö. Finska skärgårdshavet, eller Åbolands skärgård som det också kallas, är vacker och rik på farleder. Där går det att segla efter vinden hur det än blåser. Det finns också mängder med hamnar och naturhamnsmöjligheter.

I Finland används väderstrecksmärken flitigt. Det är inte alltid så enkelt att förstå hur dessa är placerade. Om alla stod efter det väderstreck de representerar vore det enklare, men inte alltför sällan kan ett givet nordmärke bestå av ett ostmärke. Eftersom farlederna går kors och tvärs gäller det all hålla reda på var norr ligger hela tiden. En bra kompass och papperssjökort för översiktens skull är två måsten för säker navigering i dessa farvatten. 

Vi kom fram cirka 20.30 till Hangö. Det började bli mörkt och vi såg inte till någon som vill ha hamnavgift av oss. Efter middag kojade vi in. Dagens etapp blev cirka 40 sjömil.

Mot Haapsalu

Onsdag morgon 2 september vaknar vi tidigt. Efter frukost bestämmer vi oss för att göra ett försök att korsa finska viken och gå rakt söderut till Haapsalu i Estland. Jag hade fått med mig Svenska Kryssarklubbens internationella certifikat för båten och hade dessutom alla kopior på köpehandlingar etcetera. Passen hade vi också med så allt kändes okey.

Det blåste cirka tio meter per sekund, det regnade och det var helgrått. Inte de bästa förutsättningarna för en dag till havs. Vi går för motor ut mot ett rundningsmärke. Sjön möter oss tidigt aggressivt och vattnet sköljer över båten. Med farten fem knop kämpar vi vidare med sjön snett framför oss. Efter någon timma sätter vi segel. Vinden ökade hela tiden och låg nu upp emot 13 meter per sekund. Båten stampar upp och ned och vi har svårt att göra någon större fart i den krabba sjön. Jag börjar svettas och känner av sjösjuka. Vinden hade dessutom vridit mera mot sydost och vi kunde inte hålla vår kurs mot Haapsalu.

I det läget var det ganska lätt att ta beslutet att avbryta vårt försök att korsa finska viken denna dag. På vägen in ökar vinden ytterligare och genuans akterlik börjar dela sig. Det hänger trasor i bakkant som påminner om stora telltails. Den 13 år gamla genuan tycks ha gjort sitt.

Strax utanför Hangös hamn rullar vi först in genuan och sedan storen. Det smattrar och slår.

Efter tre timmars övning är vi åter i skydd i Hangös tomma gästhamn. Trötta, hungriga och blöta hann vi bli. Jag blev mest blöt inifrån på grund av sviterna från en stegrande sjösjuka.

Vi förtöjer och äter en enkel fillunch. Vi är båda trötta och går till våra kojer för att vila. Lars W som sover i förpiken säger lugnt på sin göteborska: ”Det är görblött i min koj. Hela täcket och bäddmadrassen liksom kudden är blöta.”

Under vår färd i finska viken hade vattnet ständigt forsat över fördäcket. Men varifrån kom vattnet? Det fanns fukt i ett av skåpen ovanför kojen och en väska i skåpet var blöt. Vi letade efter tänkbara läckage och misstankarna föll på en ventilationsventil på fördäck. Den är vackert skyddad av rostfri plåt, men ventilen hade varit öppen. Det blev för mycket för den och vatten hade troligen trängt in där och runnit utmed undertaket och sedan ned på kojen.

Det var i vart fall vår teori då. Lakan och täcke hängdes på tork. Bäddmadrassen byttes mot en annan. Efter arrangemanget med torkställning i ruffen blev det till slut någon timmas eftermiddagssömn.

Om inte förr så uppskattas en fungerande och bra värmare ombord alldeles speciellt vid sådana här tillfällen.

Hamnavgift?

Denna gång vågar vi inte nonchalera det faktum att vi ligger i en hamn och det brukar alltid kosta. Hamnkontoret har stängt för året, men intill liggande bar tar emot avgift om vi vill ha någon service. Hamnavgiften är gratis, men el kostar 5 Euro och att dusch kostar 6 Euro per person. Vi tar tacksamt emot möjligheten till el och väljer att duscha ombord.

Kompletterande inköp sker i matbutiken. Sallad och bananerna hade tagit slut.

Vi var båda överens om att det skulle vara trevligt med ett Estlandsbesök. Dock insåg vi att Haapsalu inte var det bästa alternativet. Vi valde att dagen därpå fortsätta mot Porkala udde och därifrån försöka göra ett nytt försök att nå vårt grannland. Från Porkala udde är det bara drygt 30 sjömil till Tallinn på sydlig kurs. Den ostliga vinden skulle enligt prognoserna bestå.

Blundat för trasig genua

Hela torsdagen kör vi för motor mot Porkala udde. En sträcka på närmare 47 sjömil. Vinden är förvisso seglingsbar med gennaker, men eftersom den är ostlig och stick i stäv är det inte aktuellt.

Vi hittar en naturhamn med pontonbryggor. I vår gamla gästhamnsbeskrivning står det att ”hamnen och området är ett reserverat friluftsområde för Helsingforsbor.” Vi tycker lite synd om alla andra finländare och vi bestämmer oss för att nonchalera det faktum att varken Lars W eller jag är invånare i Helsingfors. Det ligger en båt där när vi kommer och det hade funnits plats för ett tjugotal till vid bryggan. Vi tänkte att om någon vill köra bort oss svenskar så tar vi den diskussionen då.

Grannbåtens skeppare tog artigt emot vår förtöjningslina och hälsade oss välkomna.

För första gången sedan Hangö rullar vi ut genuan i den stilla kvällen. Seglet dömer vi ut. Det skulle inte hålla för vindstyrkor över 8 meter per sekund. I vart fall vågar vi inte chansa. I båten fanns en mindre och högt skuren fock. Större än en stormfock, men ack så liten. Vi hade dock inget val och skiftar. Eftersom rullstoren är 13 år gammal och platt som ett gammalt lakan har vi inte någon vidare segelsättning för lätta vindar. Det bör blåsa över tio meter per sekund för att båten ska röra sig hyggligt.

På något sätt tycks vi bli bönhörda. Tidig fredag morgon sätter vi kurs mot Tallinn. Solen skiner, vinden är ostlig och vår kurs sydlig. Det blåser drygt 10 meter per sekund. Förutsättningarna är perfekta. Efter bara någon timma ser vi höga master och konturer av ön Naissaar utanför Tallinn.