Vi seglade till Island!

När vinterns planerande av sommarens seglats började ta form var Island ett ”kanske kanske.” När jag studerade kartor över Norge, Shetlandsöarna och Färöarna såg jag att det inte var så långt till Island. Cirka 240 sjömil från Färöarna till Islands närmaste hamnar. Det är ungefär två dygns gång. Om vädret tillät skulle vi absolut göra ett försök.

Fredagen den 5 juli hade vi vinkat hej då till Helena och Kristina. De flög hem till Sverige via Köpenhamn. Vi provianterade och gjorde båten klar. På lördagen gick vi till Vestmanna. Det ligger på västra Färöarna och är ett bra ställe att utgå från. Söndag morgon beger vi oss iväg. Solen skiner, vinden är svag och vi räknar med att det kan bli en hel del motorbåtsåkning mot Island. När vi kommer ut ur sundet möter vind och vågor strömmen. Åt styrbordshållet ser vi vita stående vågor och en orolig sjö. Vi går mera babord och kommer förbi de värsta vågorna.

En bit ut går sjö, vind och ström åt olika håll. Som tur var blåser det inte så mycket, men det
gungar ordentligt och det är en ryckig gång. Vi sätter storen för att stötta och det hjälper en del, men inte tillräckligt.

Efter två timmar i gungandet blev jag sjösjuk. Det pågick under dagen, men eftersom vi var tre ombord kunde jag sova bort sjösjukan. Framåt sen eftermiddag hade det lugnat ned sig och jag kunde behålla maten.

Vi fortsatte mot Island och natten var relativt lugn. Vi gick mest för motor med seglen uppe som stöd.

I dessa farvatten är dimma inget ovanligt. Tidvis var det tjocka och väldigt blött i luften utan att det regnade. Dimman störde oss inte ett dugg. Det finns knappt några fartyg här och de som finns har AIS. I vart fall tror vi gärna att det är så. Alla större fartyg har det. Radarn kör vi då och då, men den ser inte fartyg om de är längre bort än cirka 8 sjömil. Fritidsbåtar måste vara närmare än så för att synas. Däremot ser vi fartyg med AIS på 20 till 30 sjömils avstånd och de ser oss. De fartyg som finns här är något enstaka lastfartyg. Några fiskefartyg åker fram och tillbaka i cirka 3 knops fart. Att använda mistsignalering känns tämligen onödigt.

Andra dagen går fort. Vi äter tillsammans på fasta tider, men vi håller vakt en och en. De andra två sover mest när de inte sitter vakt. Vi sitter två till tre timmar var åt gången. Något strikt vaktschema har vi inte.

Vi ser Island

Andra dagens sena eftermiddag siktar vi Island. Vi är då cirka 40 sjömil ifrån land. Vår radar som ska kunna se 48 sjömil enligt specifikationen ser inte något eko trots de höga bergen.

Höfn ligger på sydöstra sidan av Island. Väster om Höfn finns i stort sett ingen hamn före Vestmannaöarna. Hela sydkusten är ett lågt deltalandskap utan naturliga fjordar eller vikar. I hamnguiden för samhället står det att man inte ska anlöpa i besvärligt väder. Kilometerlånga hamnpirar omringar ett gigantiskt deltalandskap som är fyllt med vatten. Allt det vattnet ska rinna ut mellan pirarna när rörelserna går mot flod. Det gör det strömt vid det knappt 200 meter breda inloppet. Vi hade upp till 5 knops motström. Eftersom det var nästan vindstilla blev det inga besvärliga vågor. Väl innanför minskar strömstyrkan. Farleden in till hamnen är bred och inte alls så besvärlig som hamnguiden gör gällande.

Höfn saknar gästplatser, men hamnkontoret hjälper till och anvisar plats. Vi låg vid en pontonbrygga där mindre fiskebåtar förtöjer. Där fanns både gott vatten och gratis el. Någon hamnavgift ville de inte höra talas om.

Som sig bör hade jag anmält via VHF att vi var i antågande. Kustbevakningen tog emot det och när vi förtöjt vid 01.00 på natten mot tisdag stod det en polis på bryggan med en massa papper i handen. Det skulle fyllas i adresser, passuppgifter, hemort, båtuppuppgifter, hur mycket öl och sprit som fanns ombord och hur mycket smör som vi hade. Jag visade vårt halva Bregottpaket och bedömde mängden till 200 gram. Så länge alkoholen är för egen konsumtion är det ok och volymen spelar mindre roll.

På Island råder en badhuskultur och första morgonen gick vi ill badhuset. Utomhusbassängen är varm, lufttemperaturen kring 13 grader.

I Höfn finns det mesta man behöver. Biluthyrning, restauranger, stor livsmedelsbutik, diesel etcetera. Andra dagen gjorde vi en bilutflykt utmed sydkusten och kände bland annat på Vatnajökulls glaciär. 

Lars har många gånger besökt Island och guidade oss runt. Södra kusten anses mera intressant än den östra. Lars insisterade på att vi skulle gå till Höfn istället för till någon av fjordarna på ostkusten. Ett beslut som vi är nöjda med.

Fredag 12 juli klockan 15.12 prickar vi HW, High Water, Reykjavik vid hamnpiren och sätter kurs mot Färöarna. Vi följer vårt gamla spår på navigatorn.

Återresan är tämligen lugn. Vi seglar dock betydligt mera nu. Dimman ligger stundtals tät, vi äter och sover. Efter 47 timmar förtöjer vi i Torshavn igen. Under återresan blev det 23 motortimmar. Totalt gick vi 61 timmar för motor till och från Island. Sträckan Höfn – Torshavn är 277 sjömil.

I Torshavn ligger svenska segelbåten Magnum Bonum från Stockholm. Skeppare Silvia var på väg till Island med sin besättning. Vi önskar dem fair winds och vinkar av dem.

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.