Bidrog starkt till industrisamhällets utveckling
Strömsholms kanal, Sveriges mest idylliska vattenväg!
Strömsholms kanal är en otroligt vacker vattenväg mellan Mälaren och södra Dalarna. Vi gick den med vår Nauticat 33.
Strömsholms kanal byggdes på slutet av 1700-talet för att frakta järn från Västmanland och Dalarna till kusten och ut i världen. På den tiden var Sverige världsledande inom malmbrytning och järnframställning. Strömsholms kanal är fortfarande seglingsbar och vi har gått den med vår Nauticat 33 från Borgåsund i Mälaren till Smedjebacken. En fantastisk spännande resa i vacker och historisk miljö.
Strömsholms kanal har idag stora ekonomiska bekymmer och miljoner behövs för underhåll och upprustning.
Strömsholms kanal byggdes och var klar 1795. Då hade bygget pågått i 18 år. Det är Sveriges näst äldsta kanal. Hjälmare kanal är några år äldre. Strömsholms kanal är en del av Kolbäcksån. Kanalen är 110 kilometer lång (cirka 60 sjömil blev det enkel väg för oss) inklusive sjöar. De flesta sjöarna är små, medan Barken och Åmänningen brer ut sig lite mera. Den grävda kanalsträckningen är 12 kilometer. Totalt finns det 26 slussar och stigningen är cirka 100 meter från Mälaren.
Det fanns tillfällen då jag önskat att vi hade en bogpropeller. Här ligger vi i Virsbo sluss.
Vi gjorde resan i slutet av juli månad med vår Nauticat 33. Masten lämnade vi hemma. Max höjd är 2,5 meter och det är E18-bron som är flaskhalsen. Största tillåtna djup ligger på 1,35 meter så med våra 1,3 meter hade vi endast smärre bottenkänningar utom vid ett tillfälle. Sommaren har varit torr och i vissa delar av kanalen var vattenståndet mer än 30 cm under normalvatten.
Kraftbolagen är heller inte så intresserade av att fylla på vatten uppifrån genom kraftverken eftersom kilowattpriset är lågt sommartid. Vid ett tillfälle small vi på en sten i 6,5 knops fart i leden och det kändes mindre roligt, men båten är kraftigt byggd och långkölad och vi hoppade över stenen utan synbara skador.
Innan järnvägen
Strömsholms kanal byggdes med hjälp av pengar från kung Gustav III och från de personer som ägde järnbruk utmed kanalsträckningen. Johan Ulfström var projektledare för bygget. Kanalbolaget kom att ägas av brukspatronerna. Tack vare kanalen kunde svensk järnindustri blomstra. Att frakta järntackorna med häst och vagn till segelfartygen vid kusthamnarna var dyrt och tog lång tid. När järnvägen så småningom kom upphörde nyttotrafiken på kanalen. Den pågick dock så sent som till 1945. Fraktskutorna fraktade järn från bruken till Stockholm för vidare transporter. Från Stockholm och andra platser fraktades det som kunde tänkas behövas i inlandet med returfrakter.
De flesta broar är fasta. Några är öppningsbara och här passerar vi en lyftbro.
Persontrafiken på kanalen var också livlig. Från Stockholm kunde man på 12 timmar färdas med ångare till Hallstahammar vilket ansågs vara väldigt snabbt och effektivt på den tiden. Således hade Sverige då en blomstrande inlandssjöfart. Säkert fullt jämförbar med dagens tåg- och lastbiltransporter.
Slussarna förlängs
Största slusstrappan med tre slussar ligger i Hallstahammar.
I mitten av 1800-talet renoveras och muddras kanalen. Slussarna byggs om och förlängs. På 1890-talet fraktades som mest 200 000 ton gods på kanalen och 13 000 passagerare under ett år. Kanalen låg under många år i träda, men 1970 återinvigdes den som ren turistled.
Fantastisk sjöresa
Från slussen i Stockholm är det ca 64 sjömil till Borgåsund där kanalen börjar. Fast egentligen slutar kanalen där och börjar i Smedjebacken i Dalarna. Borgåsund ligger väster om Västerås, men öster om Köping och strax nord väst om Kvicksundsbron i Mälaren.
Borgåsund har en gästhamn. Där kan kanalbiljett lösas. Det kostar 2 200 kronor att gå hela vägen tur och retur. Kanalturen börjar med första slussning i Strömsholm klockan 09.15. Sedan följer man bestämda slusstider som är anpassade efter farten 5 knop. Första dagen slutar i Surahammar. Om man vill göra ett stopp under dagen går det bra, men då måste man vänta i 24 timmar tills nästa tillfälle ges för att fortsätta.
På några ställen ligger träden väl nära farleden.
Det är en följd av kanalbolagets dåliga ekonomi. Önskvärt vore att kunna stanna till under dagen i till exempel Hallstahammar och vandra runt i dess historiska omgivning. Sedan vill man nog fortsätta några slussar till innan kvällningen, men det går alltså inte. Denna ordning är ny för 2013.
Bra vore om kanalbolaget anställer fler slussvakter än de 20 som idag jobbar med slussandet och att vi båtägare ges tillfällen att göra några spontanstopp utmed resan utan att behöva stanna i 24 timmar i väntan på fortsatt slussning.
Vår andra dag slutade i Västanfors utanför Fagersta. Västanfors båtklubb var utan tvekan den bästa gästhamnen utmed kanalen som vi besökte. ICA ligger på 10 minuters gångväg från båten. Dessutom kostar det bara måttliga 100 kronor inklusive dusch och toalett. El finns för den som behöver.
Ängelsberg
Oljeön med världens äldst bevarade oljeraffinaderi.
Innan Västanfors hann vi med ett besök i Ängelsberg. Ängelsberg har bland annat ett bruksmuseum, Engelsbergs bruk, och en restaurang. Båda är väl värda ett besök. Engelsbergs bruk tillhör världsarven och anses vara ett av världens främsta industriminnen. Man förtöjer vid båtklubbens bryggor som ligger i nordvästra hörnet av samhället. Allt inom gångavstånd från bryggan.
Ett oljeraffinaderi byggdes på ön utanför samhället. Oljeraffinaderiet är världens äldsta bevarade. Verksamheten ansågs vara för farlig för att ligga på fastlandet på grund av brandrisken. Ön heter kort och gott Oljeön. Även där sker guidade turer sommartid.
Tredje dagens eftermiddag kom vi fram till Smedjebacken. Där slutar vår resa, längre kommer man inte med en Nauticat 33. Vi fick dock veta att en kanal är byggd till Ludvika, men den blev aldrig klar. Bland annat saknas det slussar.
Återresan
Smedjebacken har också bra hamnservice. Här finns bland annat en välsorterad ICA affär inom fem minuters gångavstånd från båten. Före Smedjebacken passerar man Söderbärke. Där finns det också hamnservice och affär enligt uppgift.
Smedjebacken. Hit men inte längre. Här är det stopp. I bakgrunden ån som leder från Ludvika.
Första slussen vid nedslussning, den i Semla, kan man komma till klockan 16.30. Då avverkas de första sex slussarna och efter en sjöresa på Åmänningen når man Virsbo. Från Virsbo slussar man klockan 09.30 nästa dag och kommer då fram till kanalens slut i Strömsholm klockan 18.40.
Således slussar man ned 20 slussar den dagen. Nedslussning är betydligt enklare och går fortare.
Våra intryck
Klaas Tolk är kanalens mästare och arbetar vintertid med bland annat att bygga slussportar. Klaas är den som idag känner kanalen bäst och han möter gärna upp vid slussning och ger olika färdtips med mera.
Strömsholms kanal är en fantastisk upplevelse. Vackert, smalt, vackra vyer, roliga vattenvägar, betande kor, bäverbon, historiskt intressant, trevliga båtmänniskor, vänlig slusspersonal och man är ständigt sysselsatt. Alltid något att titta på eller göra. Varje sluss kräver också sin fokusering.
Det är en sjöresa som varmt rekommenderas. Strömsholms kanal ägs idag av angränsande kommuner och dessa har ständiga kostnader med att hålla kanalen farbar. Utan att tveka anser jag att EU och eller svenska staten bör skjuta till belopp som säkrar kanalens framtida underhåll. Strömsholms kanal är en viktig del i svensk historia och bör betraktas som ett riksintresse! Vissa slussar läcker betänkligt, några sträckor står inför akut muddring och rensning. Ibland tyckte vi att vår båt färdades i ett igenslammat dike. Gäller framförallt sista kanaldelen vid Strömsholm. Vid ett par tillfällen fick med hjälp av båtshaken ägna åt oss trädgårdsarbete och rensa undan stora tuvor av gräs så att vi skulle kunna fortsätta.
Slussvakten Johanna underhöll med sång i några av slussarna.
Vid ett annat tillfälle kom vi knappt fram till slussen på grund av att sand och småsten byggt en bank framför Västerkvarns sluss. Allt sådant gör det bara mera spännande och upplevelserikt, men marginalen var väl knapp för vår båt i juli 2013. Nästa sommar går det kanske inte om inte viss muddring sker innan.
Kanalens ekonomi är så knapp att det inte ens finns pengar till nya slusslinor. Vissa av dem är nedbrutna av uv-strålning och är så vassa att handskar är ett måste. Linor saknas också på en del ställen i slussarna. Även webbsidan behöver ett rejält lyft!
Som jämförelse kan nämnas att Göta Kanal får 15 miljoner av staten varje år för underhåll. Så nog torde väl några miljoner kunna tillföras Strömsholms kanal från statskassan eller EU.
Ju längre norrut man kommer desto finare blir omgivningen runt sjöarna. Här närmar vi oss Smedjebacken.
Största mått för båtar: Längd 18 meter, bredd 5 meter, höjd 2,5 meter djup 1,35 meter. Upp till 1,5 meters djupgående kan ges efter dispens från kanalkontoret. Kanalen är öppen från mitten av juni till mitten av augusti.
Den som har båt på en trailer kan sjösätta i till exempel Smedjebacken och gå kanalen nedströms. Kanalbolaget hjälper till med att transportera bil och trailer till valfri plats utmed kanalen.
I samband med kanalens 200 års firande gavs boken "Bergslagens pulsåder, Strömsholms kanal 200 år" ut. Några exemplar lär ska finnas kvar på kanalkontoret för den intresserade.
Läs mera här: www.stromsholmskanal.se
