Segling runt finska skärgårdshavet

Vi går Furusundsleden och över Ålands hav. Vårt första stopp är den lilla ön Lilla Båtskär, Nyhamn. Lätt att hitta, det står ett antal vindkraftverk på öarna runt omkring. Lilla Båtskär är Ålands sydvästra hörn. Alla som seglat till Rödhamn passerar ön. Den känns igen, det står ett hisschakt på ön som skvallrar om gruvbrytning i slutet av 50-talet. Angör ön från öns sydsida och sedan ostsidan. Anlöp hamnen från norr. Den är väl skyddad och kajen är fin. Djupet är över två meter. Lilla Båtskär finns beskrivet i kompendiet ”Smultronställen på Åland”, se slutet av artikeln.

Ön är väl värd ett besök och Kaj som bor där berättar gärna ö-historia. Bland annat får vi veta hur Mattons farfar sköt sin bästa kompis rakt i bröstet. ”Farfar” trodde att kompisen tjuvfiskade på Mattssons vatten. Skottet var menat som ett skrämselskott, men det trodde inte rätten på. ”Farfar Mattsson” var känd som en skicklig skytt. Farfar slutade sina dagar i Åbo fängelse.

Från Björkör seglade vi till finska Utö. Vi gick först österut, rundade Österkobben, och sedan i stort sett på sydlig kurs till fyren Fästorna. Bränningen nord om fyren, ca 2 sjömil, hade vi om babord. Från Fästorna gick vi på SO kurs, hade Mellanhalder på babord sida och Södra lägnan om styrbord. Sedan letade vi oss ned till N 59° 45´00. Syd Kökarsören ligger ett grundområde på ”45:an” och det gick vi norr om för att sedan åter gå ned till N59˚ 45´00. Strax innan Utö gick mellan Svartbådarna och Hamnskär. Vår filosofi är att där det är vitt i sjökortet och djup finns angivna är det relativt säkert att segla, även om utprickning saknas. Hittills har den tesen fungerat utan problem.

Innan Utö halas Ålands gästflagg och byts mot den finska.

Finska Utö är väl värd ett besök. Undvik dock öns norra del. Där har det byggts ett trist konferenshotell vars matsal mest liknar en skolmatsal. Däremot är öns by trevlig och likaså promenaden ut på sydspetsen. Gamla kvarlevor från finnarnas kamp mot ryssen finns där att beskåda i form av skyttevärn med mera. Om det går, förtöj gärna vid gamla kajen i söder där lotsbåtarna ligger. Väl skyddat och lägre hamnavgift än den nya pontonbryggan vid konferenshotellet. Vid nämnda kaj finns inte landström eller vatten, men det finns vid nya pontonbryggan. Det finns en liten affär på Utö och vi kunde få ut Euro på vårt Visa-kort.

Finska Jurmo är ett måste om man är i krokarna. Det är också värt att göra en omväg dit. Ön består mest av rullstensåsar med två långa rev som skjuter ut i havet. Ett i norr och det andra i söder. Med EU-medel har ett historie- och naturrum byggts i hamnen. Där är öns historia sammanfattad och dess fågelliv. Ryssarna använde ön som bas under andra världskriget och hade bland annat byggt en landningsbana för flyg. Inga spår av den tiden finns kvar. Ön har en liten by, men mest kommer man i kontakt med fina promenadvägar eller baren i hamnen. Ett besök i kapellet brukar ju också tillhöra de måsten som vi seglare så gärna gör.

I hamnen finns det ibland färskrökt fisk att köpa i den lilla baren som också säljer lite livsmedel. En kiosk kompletterar utbudet. Även på Jurmo bör du vara försedd med laddade batterier, proviant och färskvatten. Hamnavgiften är 15 € och då får man tillgång till dusch. Missa inte Jurmo, ön liknar ingenting annat. Mellan Utö och Jurmo är under 10 sjömil.

Yxskär Vi lämnade Jurmo sen eftermiddag på midsommardagen och seglade vidare utmed farleden österut. Yxskär är ett nationalparksområde och ligger precis utmed farleden. Vi ankrade och låg på svaj i fladen söder om elkabeln. Det finns många platser att gå in mot en klippa om man föredrar det. Nummer 611 i Besökshamnar.

Nästa dag seglar vi vidare i leden österut och bort mot Rosala. Vi hade fått höra att Rosala får två poäng av fem av en finne. Vi tog honom på orda och seglade upp till Dalsbruk, N 60° 01`20 och E 22° 30´60. Våra förråd behövde fyllas på. Ska dock nämna att området söder om Rosala verkar vara jättefint. Tyvärr går det inga farleder där och det skulle kännas tryggt om Herrarna på Hydrographica kunde kamma av området först. Ett tips vi fått när det gäller segling på Åland och Finland är att följa elkablarna om det inte finns någon farled. Där de ligger har det ju varit tillräckligt djupt för kabelfartygen och elkablar mår bäst av att ligga på jämn botten.

Dalsbruk är ett litet samhälle, men med full service. Tråkigt nog lades metallindustrin ned där 2012. Då hade den varit verksam på orten i cirka 300 år! 200 personer blev utan arbete. Gästhamnen får högsta betyg. Vatten, el, fina duschar och toaletter, givetvis bastu. Tvättmaskin finns liksom WIFI. Inga problem att läsa mejlen i båten med andra ord. Avgiften 15 € får anses måttlig i det fall. I angränsande byggnad finns järn-el-trädgårds-båttillbehörsbutiken som också säljer TV och datakablar med mera. Diesel och bensin går det också att tanka. I hamnen finns även ett servicevarv som torrsätter de flesta båtar om man behöver det. Två livsmedelsbutiker kantar det lilla torget. Ett par restauranger finns inom mindre än 4 minuters gångavstånd från båten. Cykeluthyrning minigolf finns för de intresserade.

Vi kom till Dalsbruk från syd och sydost. När vi lämnade gick vi leden som bär av mot sydväst och Högsåra.

Högsåra är ett annat måste  Ryska Kejsar Tsar Alexander den III besökte Högsåra vid ett flertal tillfällen. Sägnen säger att det frikostigt delades ut guldmynt till folket på Högsåra från Tsaren. Ön har mått gott sedan Tsarens tid. Där finns idag ett pensionat och Farmors Café. På Farmors Café får man själv skära upp sina tårtbitar. Således tar man så stor bit som samvetet klarar av. Kvällstid serveras middag. Farmors Café är inrymt i en gammal jordbruksfastighet.

Högsåra har haft lotsstation sedan lång tid tillbaka. 1985 lades lotsstationen ned. I Kesarhamnen, den norra hamnen, finns ett litet museum om lotsarnas verksamhet. Jordbruk och fiske har här, liksom på alla andra skärgårdsöar, spelat stor roll för försörjningen. Idag bor drygt 40 personer på Högsåra året runt. Sommartid mer än femdubblas befolkningen. Bilfärja går sedan drygt tio år till ön.

Vi förtöjde i den östra hamnen. Där finns barnvänlig sandstrand, bastu och mysiga hus. Hamnavgiften är 12€ utan el. Det finns med andra ord landström för den som önskar det.

Högsåra är hur idylliskt som helst att promenera runt på. Missa inte Högsåra och inte heller Farmors Café. PS. Internet via WIFI i hamnen. DS.

Pensar syd var för oss ett obekant begrepp. Vi fick tips av en finsk seglare. Ön ligger strax norr om Guldkrona, position N 60° 08´00, E 22° 07´00. På öns restaurang, i sydvästra hörnet, kan man äta gott, köpa bröd och choklad från Åre. Värdparet driver nämligen ett värdshus i Duved vintertid. Ön var under andra världskriget en servicestation för tyska krigsfartyg. Ett museum finns liksom ett antal stugor och rum för uthyrning. I september 2012 var vår drottning Silvia på besök. Vi fick veta att besöket annonserades endast 40 minuter före Hennes majestäts besök. Ett par dagar innan hade polisbåtar och helikopter visat sig utanför restaurangen, men ägarna trodde då att det var någon slags kontroll på gång. Bland stolarna i restaurangen står den stol som drottningen satt på.

Om man ligger vid restaurangens brygga kan man köpa ett ”paket” bestående av hamnavgift inklusive el, tre-rätters middag för två personer och frukost dagen därpå till en kostnad av 72 €. Vi slog till på det och det ångrar vi inte. Sill till förrätt och gös till varmrätt smakade utmärkt.

Åbo talar nog mest för sig själv. Trevlig stad att besöka med stort kulturutbud och man förtöjer i Auro å som flyter genom centrum. Restaurangerna efter ån anses bäst. Vi åt gott på Tintå som ligger ungefär 20 minuters promenad från gästhamnen uppströms ån. Här blev vi en hel dag. Jag besökte sjöfartsmuseet som har allt från Göran Schilts renoverade ”Daphne” (i restaurangen) till krigs- och segelfartyg i hamnen. Utställningen på land är även den spännande. Forum Marinum ligger på drygt fem minuters promenad nedströms gästhamnen. Jag tillbringade cirka 4 timmar där medan hustrun valde centrums shopping. Bra service i gästhamnen med duschar, bastu etc. Kostar 24€ utan el.

Från Åbo går vi norrut och förbi Merimasku. Lägsta brohöjd i vårt sjökort var 15,5 meter. Bredvid det spannet fanns det 16,5 meters segelfri höjd. Vid Merimasku är höjden angiven till 16 meter. Det blev inte så mycket seglat i dessa ”inlandsfarvatten”. Dagen avslutades i Norrskatan på Hotala, väst Nagu.

Norrskatan Längs in i en vacker vik ligger Norrskatan. Öppen för ostlig vind. Hit är det knappast värt att åka om man inte absolut vill äta hamburgare eller pizza och ta del av en massa föreskrifter om vad man inte får göra. Norrskatan kan nog också räkna med en bra placering i tävlingen om ”Finlands minsta toalett”. Dusch finns och en liten affär. Hamnavgiften 20€ tyckte vi var minst 5€ för hög i förhållande till vad som erbjöds. Öppen WIFI finns, men signalen når inte till båten vid bryggan.

Från Norrskatan blir det motorgång och vi rundar Nago i ost. Passerar Kyrkviken som närmast påminner om Marstrand eller Sandhamn. Vi går den smala och vackra vägen i sydvästlig riktning efter Kyrviken. Brons höjd angavs i vårt papperssjökort från år 2000 till 16 meter. Det digitala sjökortet angav 15 meter, men mitt under brospannet är det nog 16. Marginalen kändes betryggande med våra 15,5 meter inklusive VHF-antenn.

Vi fortsätter ned mot Berghamn. Ett fantastiskt ställe där stora delar av ön idag är nationalpark. En liten ö med några bondgårdar. Vandringsled och rikligt med tavlor som berättar historia om landhöjning, växter och jordbruket på ön.

Vi förtöjde långsides vid östra bryggan ca 100 meter norr om färjekajen. Det ser privat ut, men man får ligga där. Hamnavgiften är frivillig och betalas i ett hål i sjöbodens vägg. Vid kajen närmare färjeläget finns vatten och el. På nordsidan finns också en brygga, men det är mera väderkänslig och i ganska dåligt skick. Sopor lämnas vid färjekajen. Man kliver över gårdar när man går på ön. Andra möjligheter finns knappt, utan det är så det fungerar.

Berghamn är absolut värd ett besök!

Sydlig vind för oss norrut
Solig och stilla morgon i Berghamn. Svag sydlig vind för oss norrut och vi kommer till ett skärgårdsområde som vi tidigare inte varit i.

Finlands mest g(l)ömda skärgård?
Området mellan cirka latitud N60˚15´00 och N60˚25´00 och longitud E21˚08´00 och E21˚14´00 visade sig vara ett fantastiskt skärgårdsområde som vi tidigare bara passerat utanför. Här finns fina seglingsvatten och många möjligheter till naturhamnsförtöjning eller svajankring. Området är väl djupmätt och prickat på många ställen. Sista dagen i juni såg vi inga rörliga fritidsbåtar i området. Vi valde att lägga till i hamn nummer 999 (Besökshamnsboken) vid Själö på ostsidan (ca 50 meter syd färjeläget). Vi låg långsides med fören mot söder. Våra 1,7 meter hade ingen bottenkänning. Djupgående båtar bör nog lägga fören mot bryggan och ankare i aktern. På ön finns tre hushåll året runt. Birgitta Rosenberg, som bor i stora huset bakom bryggan, är mångsysslare. Här finns fårskinn, färsk potatis, lök, dill och ibland jordgubbar med mera att köpa direkt från gårdens marker.

Hamnen kan upplevas stundtals lite gungig beroende på färjetrafiken till och från ön. Dock inget besvärande och den ouppmärksamme kommer inte att märka det.

Lappos restaurang i hamnen var en besvikelse. Utlovad abborre fanns inte och i kombination med övriga höga priser på till synes enkla maträtter och flottyrdoft i hela brokiga lokalen skyndade vi tillbaka till affären och köpte middag som tillagades ombord. Med åren har vi blivit kräsna på både lokal, bemötande och mat. Vi har full förståelse för att det kostar extra att äta på en ö, men pepparbiff för 25€ känns i överkant när inte rätta känslan infinner sig.

Nordvästra Åland
Från Lappo seglar vi västerut mot Enklinge och rundar Glada laxen på Bärö. Därifrån går det en gammal skutled mot väst och nordväst. Man slipper alltså den långa omvägen söderöver. Skutleden finns benämnd i kompendiet i slutet av artikeln. Vår natthamn blir på nordvästra delen av Åland i en vik som heter Kurran, position N60˚22´50 och E 019˚45´60. Vi la oss på svaj längst in i viken. Som tur var det ingen i stugan som skymtar i skogen i norr. Det är djupt in till stränderna. Mot de röda klipporna i öster låg en segelbåt förtöjd mot land. På vägen dit såg vi en segelbåt för svaj i den djupa viken vid Mattskär (ca 1,5 sjömil norr om Kurran). Anlöp från norr.

Vägen hem gick via Ådskär, söder om Högsten och norr om Skarven. I stort sett rakt västlig kurs ut mot Ålands hav med andra ord. Vi tog sikte på Märkets fyr. Där lyckades vi förtöja och tillbringade en dryg timma på den lilla ön med de stora stenhusen. Om det blir det en egen artikel. Sedan seglade vi mot Svartklubben och Älmsta norr om Väddö kanal blev natthamn.

Vid norra Väddö kanal ligger Älmsta. En fin gästhamn finns alldeles norr om bron. Älmsta har jag bara passerat tidigare. Nu låg vi över i gästhamnen. Älmsta har en riktigt bra och stor ICA-affär som har allt inklusive manuell charkdisk. Bara cirka 500 meter från hamnen. Om du inte hann med att proviantera innan avresan på nordlig eller sydlig färd rekommenderas affären. Tror inte jag besökt någon bättre livsmedelsaffär och så nära någon brygga förut.

I Älmsta finns också en välsorterad järnaffär, båtservice med tillbehör, elaffär med flera. Två restauranger ligger på vägen mot ICA. De ser ganska tråkiga ut från både in och utsida, men maten och servicen på Ankaret höll hög klass. Älmsta är med andra ord väl värd ett stopp för diverse inköp. Systemombudet finns mitt emot ICA. Gästhamnsavgiften var dock något i överkant. Den kostade 200:- inklusive vatten och el. Fräscha duschar och bastu ingår, men vi saknade möjligheten till WIFI som bör finnas i varje gästhamn numera. I Finland och på Åland hade vi tillgång till fri WIFI i de flesta hamnar.

Här finns ett kompendium om smultronställen på Åland. *Klicka*

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.