Nils-Göran Bennich - Björkman byggde en ruffad segelkanot och tog sig runt jorden

Jag träffade Nils-Göran Bennich i hans nuvarande hem på Söder Mälarstrand, kajplats 18. Det är nedanför Müchenbryggeriet. Nils-Göran bor på ett av de många fartyg som deltog vid landstigningen i Norrmandie under andra världskriget. Fartyget, som har en obegriplig kombination av bokstäver och siffror i fören, var transportfartyg för raketer.

Idag är större delen av fartyget ett båtvarv där det byggs segeljollar. Men i gamla styrhytten bor Nils-Göran, idag 86 år gammal. Utsikten över vatten tillhör de bättre i Stockholm, men trästegen till hans hytt påminner inte direkt om trapphusmiljöer. Trästegen går nästan lodrätt och är drygt två meterlång. Den kliver han upp och nedför flera gånger om dagen. Privat står det på en skylt, men jag bjuds in till hans kommandobrygga på sex kvadratmeter. Golvytan rymmer ett par stolar, men blir nästan dubbelt så stor när luckan i golvet läggs igen. ”Jag stänger luckan så att du inte faller ned”, säger 86-årige Nils-Göran till mig.

Det är inte svårt att få Nils-Göran att berätta om sin seglats. ”Jag byggde först min båt, sedan transporterades den med trailer till södra Spanien. Där började min seglats. Det gick söderöver via de kända öarna på vägen till Brasilien. Från Brasilien gick det norröver, genom Panama och över Stilla oceanen och så småningom var jag i Australien. Därifrån gick det vidare västerut och efter ytterligare ett femtontal år är jag i Medelhavet igen via Röda havet”, berättar Nils-Göran. Han hade först tänkt vara borta i tio år, men att fullborda resan på hans sätt tog nästan dubbla tiden. I allmänhet stannade han i tre månader på varje plats.

Jag får också veta att en del av sträckan över Indiska oceanen liftade han med ett fraktfartyg. Först hade han provat att segla sträckan, men hamnade lite för långt söderut och då blev det fel strömmar och halv storm för att komma upp emot Röda havet. ”Då seglade jag tillbaka till Malaysia och liftade med ett lastfartyg.” Hela resan är dokumenterat på en större uppblåst jordglob i plast.

”Men 19 år, säger jag, åkte du hem någon gång till Sverige under tiden?” Ja, det blev sex kortare hemresor under åren. I Stilla oceanen bröt jag stormasten. Enklast var att tillverka en ny hemma i Stockholm och så blev det.

Under dessa år har Nils-Göran vandrat i Amazonas djungel, träffat indianstammar och liftat runt i Australien. I Australien blev han ett år och två månader innan han seglade vidare.

När stormasten gick av på longitud 110 grader väst seglade han vidare enbart med enbart mesan. Segelytan var endast 4 kvm så det tog sin tid eftersom sträckan var 3 000 sjömil. Som mest var han till sjöss i 33 dagar. Det förargliga på den etappen var att, förutom att masten gick av, att mjölken tog slut. Han hade bara med sig 31 liter och han drack en liter om dagen.

På en av öarna i Söderhavet drog en orkan förbi. Folket i byn flydde till kyrkan för att be till Gud om hjälp, men kyrkan blåste sönder och de flesta som var i den dog i raset. Barnen sprang hem från skolan till sina mödrar och tur var det för skolan blåste i havet.

Hur får du tiden att gå till havs? ”Jag läser mycket och sover lätt korta stunder. Tre timers hade jag med mig. Ibland gick det inte att sova mer än 15 minuter på grund av annan fartygstrafik”, berättar Nils-Göran.

”Hur klarar du proviant och vatten i din båt, 6,5 meter lång och 1,8 meter bred är ju inte så stor båt säger jag. ”Jag äter inte fisk så jag fick lösa det på annat sätt. Jag hade alltid med mig mat för tre månader. Många konserver, ris och makaroner. Vatten hade jag i mindre dunkar och en pumpdriven watermaker.

Hur navigerade du? ”Jag hade sjökort och kompass”, svarar Nils-Göran och tittar förvånat på mig. Ingen navigator frågar jag? Nej, men jag hade en sextant, fast den använde jag bara några gånger föratt kontrollera om den stämde med mina egna noteringar, så kallad död räkning – och det gjorde det. Logg då, frågar jag. ”Nej, farten är lätt att uppskatta. Under sex dygn seglade jag med en snittfart på sju knop.”

Motor då? ”Ja, en liten tvåhästare, en åra och autopilot. Vid ett tillfälle när jag behövde motorn i Brasilien hade den beckat ihop. Då paddlade jag på ena sidan och autopiloten styrde båten rakt. Batterierna laddades med solceller. Det fungerade bra. I min båt var batteribanken en bra barlast. På tal om det, en båt ska inte vara tungt lastad i fören eller aktern. Barlast och annat tungt ska vara lågt i mitten och ut mot sidorna. I för- och akter hade jag bara lätta saker och cellplast för att hålla båten flytande om den skulle bli vattenkyld.”

Vad är viktigt för dig när du seglar? ”Att aldrig gripas av panik. Utanför Afrikas kust i sydatlanten gick ett roderbeslag sönder. Vid ett annat havererade vindrodret. Jag hade tidigare förbättrat vindrodret med en påbyggnad från hörnet på en plastflaska. Då blev kraften för stor och det tålde inte rorkultsförlängningen. Då gäller det att fort få ned seglen eftersom båten lovar. Fladdrar seglen för länge är det snart trasor av dem. Sedan är jag alltid kopplad med en livlina, även när jag sover. Händer något när jag sover är det lättare att koppla lös linan än att koppla den. Det är ju också lätt att man glömmer den om något oväntat inträffar. Flytväst hade jag också på mig Sedan ska man försöka undvika orkaner.”

Tillbaka i Sverige sålde han båten. Samma dag som jag besökte honom hade han köpt tillbaka ”Peter Pan” för en fjärdedel av priset han fick när den såldes. Vad ska du ha den till frågar jag, du har ju redan en annan segelbåt. ”Jag ska renovera den”, får jag till svar.

Ungdomsverksamheten, Ungdomarnas Båtbygge, där Nils-Göran och hans son lär ungdomar hur man bygger segeljollar, katamaraner och segelkanoter ligger honom varmt om hjärtat. Hela stora fartyget vid kajplats 18 är anpassad för det. I två plan byggs det och lackeras båtar. Många av modellerna har Nils-Göran och hans son ritat.

Att träffa en person som Nils-Göran Bennich lämnar en sällan oberörd. En massa tankar startar och det är bara att konstatera att han, och många andra, gör slag i saken och inte bara snackar. Sedan gör dessa speciella herrar och damer sina seglatser på olika sätt, men de gör dem. Tanken åker naturligtvis genom huvudet, ska jag om knappt tio år starta en liknande seglats? Nej, det kommer inte att ske, men visst bidrar dessa människor till att vi vill se mera av världen från en båt. Det behöver inte betyda att det måste vara jorden runt, det finns många intressanta platser att se på betydlig närmare håll än andra sidan jordklotet.

Nils-Göran har svårt att förstå de som seglar runt och bara håller på i tre år. ”De kan ju inte hinna se någonting på den tiden”, säger han. Vi skiljs åt, jag är så fylld av hans berättelser att jag glömmer att tacka för kaffet och bullen. ”Det här blev en bra dag” är det sista jag hör från honom när jag går – och visst, det håller jag med om!

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.