Linda Lindenau seglar med Milo Dahlmann till Antartiks

"Efter 21 timmar i flygplan under loppet av ett och ett halvt dygn landade Anders och jag i Ushuaia, världens sydligaste stad. Milo Dahlmann mötte oss på flygplatsen. För henne hade det tagit lite längre tid att ta sig hit, hon avseglade från Sverige i juni 2009 med sin 33-fots stålbåt Artemisia II. Läs mer om henne och hennes färd på  http://artemisia2.blogspot.com/ Härifrån planerar vi tre att segla till Antarktis, förhoppningsvis redan nästa vecka.
Ushuaia ligger på Argentinasidan av Beaglesundet, andra sidan sundet tillhör Chile. I början av nästa vecka seglar vi till Puerto Willims, där vi kan klarera in i Chile. Vi behöver göra det eftersom öarna söder om fastlandet (ni vet, Kap Horn och några till) är chilenska, och vi kan behöva vänta ut något oväder där innan vi tar språnget över Drakens sund. Vi befinner oss i en blåsig del av världen. I snitt var tredje dag blåser det kuling eller mer. Lågtrycken kommer farande från väst, krockar med Eldslandet, roterar några extra varv och fortsätter vidare. Längre ner mot Antarktiska halvön är det lugnare, nåja, allt är relativt, men trots allt, lugnare. Den förhärskande vindriktningen är väst, vår kurs kommer att vara SSO. Detta sammantaget innebär att nerresan blir enklare. Då kastar vi oss ut mellan två lågtryck, får bekväm slör och behöver bara hålla utkik efter eventuella isberg på vägen. Hem blir lite knepigare. Eftersom det är c:a 500 M segling är det svårt att beräkna när vi ska avsegla från Antarktis för att pricka en lucka i pärlbandet av lågtryck längre upp. Dessutom kommer vi att ha bidevind som huvudsaklig vind. Men med varma kläder, mycket mat och bra väderprognoser ska det gå. Många har gjort det förr. Många planerar också att göra det ungefär samtidigt, det ligger runt 30 båtar, många franska, i hamnen och de flesta planerar att segla över.
Rena skor
För att få segla till Antarktis måste man känna till och följa vissa regler Vi har ställt undan de skor vi ska använda där för de måste vara rena när vi kliver i land, vi ska inte dra med oss några ämnen till Antarktis som inte hör hemma där. Söder om konvergensen, på ungefär sextionde breddgraden, är det förbjudet att släppa ut någonting alls i vattnet och vi har en plan för vad vi ska göra med sopor och om toaletten blir full. Skälet till att vi absolut inte få lämna något efter oss är att det aldrig kommer att försvinna. Eventuella matrester förmultnar inte, det är för torrt och för kallt. Slänger vi ett bananskal kommer det att finnas kvar om tio år. Scotts gamla hund ligger där den ligger sedan 1905. Kedjan och halsbandet ligger på marken och däri den halvt mumifierade hunden.
Bunkrat diesel med sughävert
I förrgår bunkrade vi diesel. Två glada killar kom körande med en flakbil, lastade upp två av de rostiga 200-liters tunnor som står på hamnplanen, tog med sig Milo och körde iväg. Efter en timme kom de tillbaks med fulla tunnor. De hade förstås ingen kran på sin flakbil, men i stället två tjocka däck. Däcken placerade de på marken, sköt ut tunnorna en bit utanför flakkanten och lät dem sedan helt sonika falla ner i famnen på däcken. Med en särskild vagn och gemensamma kroppskrafter fick vi ut tunnorna till båten. Nu återstod bara att få ner dieseln från tunnorna till båten. En del seglare använder elektriska pumpar för att få ner dieseln i båtens tankar, vi lånade en lång slang av en australiensare som seglar charter till Antarktis. Han sög igång hävertverkan åt oss och sedan fyllde vi 400 liter diesel i tankar och dunkar.
Igår var det dags för maten. Försedda med en lång lista (hur beräknar man hur mycket mozzarella man kommer att göra av med på två månader?) gick vi tre runt mellan hyllorna och fyllde varsin kundvagn till brädden. Som tack för god shopping bjöd affären på taxi hem, två bilar behövdes för att all mat skulle få plats. Den eftermiddagen gick åt till att hitta - och memorera - förvaringsutrymmen åt allt som tre personer kan tänkas sätta i sig under de bitvis påfrestande förhållanden vi har framför oss
Ikväll är det nyårsafton. Strax ska vi gå och handla en god middag. Vi önskar er alla hemma ett gott nytt år. Minst en gång till hoppas jag kunna skriva innan vi sticker
Hälsar Linda

DagensBåtliv.se kommer att publicera fler reportage från seglingen när vi får material från Linda.

Mer om Linda Lindenau kan du läsa här