Limfjorden och Lilla Bält

När vi lämnar Thyborön slås jag över att trots de stora vattenytorna runt omkring oss så går vi ändå i en muddrad kanal. På sidorna är vattendjupet en till två meter, ibland grundare, och således måste vi följa den muddrade och utprickade rännan.

Vi seglar till den lilla staden Struer. Struer ligger i söder i Limfjorden och har cirka 11 000 invånare. Den, liksom många andra danska städer, är pittoresk och har ett trevligt centrum. Dagen därpå går vi norrut och hamnar i Thisted. Det är behagligt med slör i 11 till 13 m/s när man är inomskärs. Vi seglar med revade segel, slipper stänk och sjögång. Farten kring 7,5 knop och solen skiner. Någon regnskur sköljer plötsligt över oss, men snart är det uppehåll igen. 

Omgivningen är vackert jordbrukslandskap och terrängen är betydligt mera kuperad än vad jag hade förväntat mig. Danmark är inte lika platt som Holland.

Även i Thisted är det fint att vandra runt. Danskarna har bevarat många äldre och låga hus i de centrala delarna och det gör citykärnor attraktiva att flanera i. 

Vi gör en extra avstickare för att se den berömda klippan Hanklint, men den imponerar föga i jämförelse med vad Skottland har att erbjuda.

Ön Livö har en liten hamn på dess sydsida. Hamnbassängen är 25 x 40 meter. Vi har tur och får en långsidesplats. I hamnbeskrivningen står att toalett, dusch och vatten saknas för gästande båtar, men det visade sig vara fel. Full service även här. Ön är kanske mest känd för att där fanns tidigare ett fängelse för kriminella som var utvecklingsstörda. De fick ägna sig åt jordbruksarbete. Om fångarnas öden finns att läsa på ön, så det är ingenting danskarna försöker dölja.

Från Livö seglar vi till Aalborg. Vinden håller i sig även denna dag och vi seglar i stort sett in i stadens centrum. Stadens världsberömda dryck och tillika Danmarks nationalklenod, snapsen Aalborg, visar sig vara sålt till norrmännen och den stora fabrikslokalen i centrum står tom.

Aalborg är en universitetsstad och det märks på folklivet i centrum. Mängder med trevliga caféer, barer och restauranger finns bland de kända och okända butikerna.

Frida Hansson och Lennart Rutgersson lämnar skutan och åker färja från Fredrikshamn till Göteborg. Till Fredrikshamn kom vi i en hyrd bild och vi passade även på att se Skagen, Skagenmuseet och vandra ut på Grenen. Håkan Hettinger och jag fortsätter seglatsen mot Danmarks ostkust. Från Aalborg är det hela 17 sjömil till havet i öster. Det är en trist sträcka som mest påminner om en bred älv med tråkiga stränder. Motorgång hela vägen för denna dag blåste det ingenting. 

Vi hade tänkt att gå till Grenå, men halvvägs på Kattegatt kom vi på att Anholt är säkert betydligt trevligare. Sagt och gjort, vi la om kursen österut.

Gästhamnen i Anholt är stor. Här förtöjer man i bojar som är smala och höga. Lätt att fästa bojkroken, vi förtöjer kontinentalt och backar in. Vanligt är annars att man förtöjer aktern mellan två träpålar. Det är ett elände med dessa pålar. Ibland är det för smalt och de har dessutom en förmåga att fastna vid utanpåhängande livbojar med påföljd att fästena går sönder.

På Anholt blir vi i två dagar. Inte bara för att de rökta räkorna i hamnens fiskerestaurang är så goda utan även för att det är en sådan fin ö. Förvisso var dag två väldigt blåsig och det underlättade beslutet att bli kvar. Vi hyr cyklar och ser både byn, skolan, flygplatsen och andra intressanta platser på ön.

Anholt gin
En lokalbo har tagit initiativ till att destillera gin. Enbären, sockret och vattnet kommer från Anholt, men själva destilleringen av den första produktionsserien har skett på fastlandet. Tanken är att produktionen ska starta på ön. Givetvis inhandlar vi var sin flaska. Literpriset är cirka 1 200 kronor, men de säljs i halvlitersflaskor och då blir det inte lika kännbart i plånboken.

En av kvällarna har vi tur på den lokala hamnbaren. Några locals befinner sig där och vi får höra många intressanta saker om livet på ön. Det har ofta varit så på den här seglatsen, det är samtalen med ”the locals” som är de mest spännande i hamnarna. 

Strax söder om Ebeltoft på Jylland ligger fritidshusanläggningen Öer Maritime Havn. I en stor grusgrop byggdes ett husområde. På några konstgjorda öar har man byggt hus. Husägare kan förtöja sin båt utanför balkongdörren. Hela stora bassängen ligger 1,6 meter ovanför havet. Således måste man gå igenom en sluss för att komma in. Det finns ingen naturlig tillrinning av vatten så havsvatten pumpas in. Om inte skulle hamnen bli torrlagd så småningom eftersom den töms något vid varje slussning. Området blev klart 1988. Numera ser det ganska slitet ut. De flesta bostäderna står tomma och många är till salu. Kanske lever området upp under några semesterveckor, men nu var det tämligen öde. En annan reflektion vi gjorde var att det är för långt till närmaste tätort. Cirka 5 km är det till den vackra staden Ebeltoft och det är för långt för att man ska göra en kvällspromenad dit.

Vi seglar vidare söderut och besöker Fredericia, den fina naturhamnen Dyvig med bryggor och hotell, för att så småningom hamna i Äreköping. På vägen passerade vi Sönderborg.

Många har sagt till oss att missa inte Äreköping och det sprider jag gärna vidare. Väldigt pittoresk stad med vackra hus. När vi vandrar runt i staden hittar vi ett whiskydestilleri. Literpriset har nu stigit till 2 375 kronor! Det skvallras om att en kvinnlig präst tömde flaska nr 1 från den första produktionen. Ägaren av den flaskan var inte så glad fick vi också veta.

På vår seglats mot Vordingburg passerar vi Svendborg. Fin stad där vi gärna stannat, men tiden räckte inte till för det.

Ny natthamn blir Lohals på Langeland. Hamnen är liten, men vi får en fin långsidesplats. Även här blir det ett par pub-besök och locals delar flitigt med sig om livet på ön. Ett gäng holländska grabbar, som till vardags fiskar på Nordsjön, semestrar i byn. De har valt byn för att här finns ingenting att göra. Lite ovanligt kan tyckas efter en hård säsong på Nordsjön. Skepparen beklagar sig över att många fritidsseglare på Nordsjön inte har sin VHF påslagen. Via VHF kan många närsituationer undvikas när fiskebåtarna kommer dragandes med sina trålar.

Vordingburg ligger på södra Själland. Här sker ett nytt besättningsbyte. Hamnen och inloppet är grunt. Båtar med ett djupgående större än två meter bör välja annan hamn eller i vart fall räkna med att känna av leran under kölen. 

Fortsatta seglatsen går mot Rügen i Tyskland.

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.