En fantastisk båtsäsong går mot sitt slut

Det spåddes att båtlivet skulle få ett uppsving på grund av Corona-eländet. Uppenbarligen blev det så på många sätt. Äldre tidigare svårsålda båtar fick nya ägare. Många har fyndat fina beboeliga båtar som tål att användas för svensk kustsegling och kanske längre färder. Gäller både motorbåtar och segelbåtar. Det senaste jag hörde var en lycklig ägare till en fullt fungerande och komplett Ballad som han kom över för 68 000 kronor.

Blocket.se meddelade i våras att rekordmånga besökare tittade på båtar och att många avslut gjordes. I mitten av september skriver blocket.se så här i ett pressmeddelande:

”Antalet båtar till försäljning på Blocket slår i taket. Trots fler annonser såldes över hälften av båtarna inom en vecka under augusti månad. Det är dubbelt så stor andel som för ett år sedan.”

Andel sålda segelbåtar inom en vecka under augusti:

2018: 16 %

2019: 19 %

2020: 52 %

Andel sålda motorbåtar inom en vecka under augusti:

2018: 24%

2019: 26 % 

2020: 56 %

Källa: Blocket.se

Tillbehörshandeln har enligt uppgift också sålt bra. Sedan tidigare är det känt att varje ny ägare till en båt besöker båttillbehörshandeln och köper nya tillbehör.

När det gäller navigationskurser får jag rapporter runt om i landet att bland annat Förarintygskurser är populära i höst.

Vi får hoppas att det håller i sig och att de många nya båtägarna kommer att trivas på sjön. Sverige har allt som behövs för att vi ska kunna njuta av sjölivet. Se bara till att du har varma och bra kläder och en fungerande värmare ombord. Då blir säsongen både längre, behagligare och roligare.

Få utländska båtar

Vår egen seglats gick från Arholma vid midsommartid och norrut. Ursprungliga planen var att segla till Tyskland, Polen och norrut via de Baltiska staterna. Att planen ändrades förstår nog alla.


Det var nästan onödigt varmt på Gävlebukten dagarna efter midsommar. För första gången använde vi en av Svenska Kryssarklubbens bojar syd ön Björn. Magisk kväll med havsutsikt och badbart vatten.

Därifrån fortsatte vi norrut i slör till Storjungfrun. Värmen höll i sig och långpromenad blev det på ön till viken Torpatall.  Skönt med ett förmiddagsdopp i sommarvärmen.

Vi seglade vidare norrut  via Agön, Mellanfjärden, Skatan och till Sundsvall för besättningsbyte. På vägen gick vi in i ön Grans hamn på dess ostsida. Det var medelvatten, men hamnen är för grund för vår båt som går cirka 1,75 meter fullt lastad. I hamnbassägen fastnade vi på en sten och det var för grunt vid bryggan där vi la oss. Vi vågade inte övernatta. Om vattnet skulle sjuka kunde vi bli fast på obestämd tid.

På vägen ut fastnade vi i hamninloppet. Med en lina från masttoppen till ett par hjälpande människor på piren kom vi loss. Precis utanför piren gjorde vi två studs på stenar. Tyvärr var det nog ett fuskjobb när muddringen gjordes för ett tiotal år sedan. Uppdraget var att muddra till två meters djup, men så blev det inte överallt.

På Länsstyrelsens webbsida stod att hamnen är muddrad till två meters djup. Jag mejlade Länsstyrelsen och föreslog följande text: ”Båtar med ett djupgående på högst 1,5 meter kan med stor försiktighet anlöpa ön Grans ostliga hamn i lugnt väder vid medelvatten.” Jag såg senare att de ändrat i sin text till min föreslagna.

Gran är en fantastisk ö och ett besök rekommenderas varmt. Men var försiktig vid anlöpet. Ön ligger öster om Mellanfjärden, mellan Hudiksvall och Sundsvall. 

För första gången rundade vi Alnön. Längst uppe i norr, i Timrå låg den omskrivna passagerarfärjan Birger Jarl. Enligt uppgift är fartyget idag en fritidsbåt och får således inte längre gå som passagerarfartyg.

Höga Kusten

Det blev många sköna dagar vid Höga Kusten. I stort sett besökte vi alla kända fiskelägen och ankrade i många fina vikar. I sommar har vi gjort flera strandhugg och gått långa promenader. Det finns mängder med markerade promenadstigar utmed svenska kusten. Vi har flitigt nyttjat många av dem. Nytt för mig var promenaden till den gamla gruvan på södra Ulvön. Den ligger vid det lilla glömda fiskeläget Marviksgrunnan.  På Höga kusten är det också ett måste att bestiga bergstoppar. Även de har promenadvägar till toppen. Andra ”gobitar” är möjligheten att köpa rökt fisk i till exempel Skeppsmalens självbetjäningsbutik vid Skags udde. Eller segla upp för Ångermanälven till Sandslån.

Färden till Obbola utanför Umeå gick via Norrbyskär. En fin ö med en fantastisk industrihistoria, men ack så eländiga kajer. Det mesta är mer än förfallet och rent farligt att beträda. Trist att det blivit så, för öns museum med mera är mycket sevärt. En annan hamn som vi gärna går till är Byviken på norra Holmön. Där skulle det behövas muddring. Normalstora båtar kan endast förtöja längst ut på piren och där ryms då cirka 3 till högst 4 stycken. Jag har tidigare gnällt på Umeå kommun om att det är bedrövligt vilka dåliga hamnar som kommunen erbjuder. Båtliv och Umeå kommun är en trist kombination trots tillgången till Norrbyskär och Holmön.

Andra bedrövligt dålia ponbryggor fanns i Norrfällsviken. Det blåste för mycket ansåg campingen som driver gästhamnen och vi blev ivägkörda. Skvallret i byn sa att campingen inte bryr sig om gästhamnen utan bara satsar på besökare från land.

Till Finland

Strax öster om Fjäderägg vid norra Holmön anropar jag finska Sjöbevakningen på VHF för att höra efter om svenska båtar får segla till Finland. Vi hälsades välkomna och tisdagen den 14 juli angör vi den vackra och steniga skärgården Mickelskären mellan Vasa och Jakobstad. Med gul signalflagga Q (mitt fartyg är fritt från smitta och vi begär fri samfärdsel med land) närmar vi oss den gamla bevakningsstationen. Det låg ett tiotal finska båtar där, men vi blev trevligt mottagna. En vänlig herre rodde mot oss och anvisade plats bredvid en annan båt. 

Nästa dags morgon blev vi varse att snus är en bristvara i Finland. Båtgrannen utbrast på en klingande finlandssvenska, när han förstod att ingen av oss snusade och att vi inte hade något snus ombord; Fööör iii heeelveeete pojjjkar, ni ska aldrig kommmma till Finland utan snus.”

Tre dagar senare är vi åter i Obbola efter att ha övernattat vid södra Holmöns kaj. Den ligger på nordsidan av samma ö som fyren Holmögadd står på. 

Färden går vidare söderut utmed kusten och efter ett par veckor blir det besättningsbyte i Hudiksvall. På vägen mötte vi en holländsk segelkatamaran i Järnäs utanför Nordmaling. Innan dess hade vi sett en finsk och en tysk båt på svenskt vatten. Det var i stort sett det enda vi såg av gästande utländska  båtar denna sommar utmed Norrlandskusten.

Från Hudiksvall seglar vi åter mot Finland och denna gång till Rauma. Färden gick rakt över Bottenhavet. Halv vind till slör, 6 till 7 knop mest hela tiden och ingen sjögång i strålande sol. Bättre än så blir inte havssegling. 

Vi följer finska kusten söderut, tar Åland på vår styrbordssida och vi besöker bland annat Rödhamn och Mariehamn. Ålands hav ger en fin skjuts över mot Norrpada och efter ytterligare ett par dagar avslutas etapp ett av sommarens segling.

Rundar Gotland

Efter två veckor på fast mark bär det av igen. Denna gång söderut i skärgården till Västervik. Därifrån seglar vi till Burgsvik på södra Gotland. Gotlands ostsida var en fin upplevelse. Det blåste friskt, men Gotland ger sjölä för sydväst- och västliga vindar. Hamnarna Vändburg, Närshamn, Herrvik hinner vi med. Även här blir det långa promenader i land. Det känns som om man befinner sig i Grekland.

Säsongen var över när det gäller hamnservice. Toaletter och duschar är låsta i en del hamnar och vattenslangarna är bortplockad. Vi anade att det kunde vara så och vi var förberedda på det. I Herrvik och i Fårös fina hamn Lauterhorn var dock all service igång.

Årets sista havssegling från Fårö till Nåttarö blir även den ett nöje. Fin vind och god fart med måttlig sjögång.

Ett försök till summering

Att det varit få utländska båtar denna sommar är förståeligt. Men jag tycker att det varit få svenska båtar också. Vi såg inte en enda svensk båt i Finland. Hur det varit mellan Furusund och Nynäshamn i juli vet jag inte annat än vad som sagts av andra. Men varför är det så få som går norrut? Fortfarande är det så att man vinkar i kikaren när man ser en annan båt utmed norrlandskusten.

Det finns alltid plats i hamnarna. Hamnavgifterna är oftast betydligt lägre. Fortfarande hittar vi små burkar som man stoppar en tjuga i för att få nyttja kaj och dass. Det är fina seglingar mellan hamnarna. Otroligt vacker natur som är relativt lite exploaterad. Det gäller även finska sidan. Överallt är människor vänliga och vill gärna prata. Restauranger finns det också i de flesta större hamnarna. Visst, det är längre mellan mataffärer, men det löser man enkelt med lite framförhållning vid provianteringen. 

Ofta hör jag att det är massa mygg i Norrland. Vi såg knappt en mygga norr om Arholma. Första kvällen med mygg ombord var i augusti vid Norrpada på vägen tillbaka. Och då låg vi ändå på svaj! 

Allt har fungerat ombord denna säsong. Det gäller även elektronik och mekanik. Det blev ungefär 2,5 månader ombord och 1 900 sjömil.

Svenska kusten är fantastisk. Våga ta steget att gå norr om Arholma och vidare norrut. Det blir en upplevelse utöver det vanliga, men ta god tid på er.


Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.