Akvedukten i Håverud – Ett mästerligt byggnadsverk av Nils Ericson

Under 1800-talet byggdes ett antal kanaler i Sverige. Det var innan järnvägarna fanns. Det naturliga sättet att transportera vårt guld, det vill säga järnmalmen, var med häst- och vagn och med båt. För att knyta ihop olika sjösystem och klara nivåskillnader i landskapet byggdes kanaler med slussar. Vår mest kända kanal, Göta Kanal, är ett sådant exempel. Strömsholms kanal i Västmanland är ett annat.

I Dalsland hade sjöarna nyttjats under en längre tid för transporter. Redan på 1700-talet fanns tankar och funderingar om hur de långsmala sjöarna skulle bindas samman. Innan kanalen grävdes och slussar byggdes omlastades godset från mindre båtar till häst och vagn. Kapaciteten var låg och arbetet var slitsamt.

Den stora forsen i Håverud var ett problem. Den är brant och bergarten är porös vilket försvårar byggandet av slussar. En man vid namn Major D W Lilliehöök hade presenterat ett förslag som gick ut på att godset skulle omlastas på en hästdragen järnvägsvagn vid Håverud och på så sätt klara den stora forsen.

Ingenjör Nils Ericson var på 1800-talet en känd kanal- och järnvägsbyggare i Sverige. Nils Ericsons bror, John Ericson, uppfann av propellern. Nils Ericson hade tänkt att pensionera sig. Han hade ett långt yrkesliv bakom sig. Bland annat drog han upp riktlinjerna för järnvägsnätets stambana i Sverige och byggde Saima kanal i Finland.

Han ombads dock att titta på förslaget om en kanal i Dalsland. Efter en rundresa i området presenterade han idén som gick ut på att båtarna skulle transporteras i en ränna av plåt över forsen i Håverud. Förslaget ansågs smått galet till en början, men arbetet satte igång.

Eftersom Nils Ericson fyllt 60 år överlät han det praktiska byggansvaret till sin son Werner. Nils Ericson var dock med hela tiden och övervakade bygget.

Den 33,5 meter långa akvedukten rullades ut över forsen på en bro byggd av stockar. Kanaldirektör Benny Ruus berättade på invigningen av 150 års-utställningen, att tätningen mot land var ett problem när akvedukten byggdes. En akvedukt av stålplåt rör sig och blir det glipor blir det vattenläckage. Därför vilar akvedukten på ekstockar under rännan i båda ändar. Mellan ekstockarna och stålplåten är det tätat med tjära och drev.

Ett problem är att ek avsöndrar en syra som gör att plåtarna rostar mot eken. Där så skett har lagningar gjorts i vinter. Hela akvedukten tömdes på vatten och lyftes cirka 80 centimeter och nya stålplåtar ersatte de sönderrostade.

Kanalbygget med slussar och akvedukt gjordes på fyra år. Byggtiden var beräknad till sex till sju år.

Invigning 1868

Kung Carl XV invigde Dalslands kanal år 1868. Då var vattenvägen från Töckefors i västra Värmland till Vänern och övriga världen klar. Kungen och drottning Lovisa åkte sträckan med en ångare under invigningen.

Kanalens storhetstid blev dock inte långlivad. Redan efter 10 år, kring 1880, fanns järnväg dragen genom skogarna och det blev både ett enklare och snabbare sätt att frakta malm och skog på. De sista kommersiella fraktskutorna, Balder och Lindö, trafikerade dock kanalen så sent som fram till 1970-talet.

Attraktiv turistled för fritidsbåtar

Idag är hela kanalen och slussarna i ett mycket gott skick. Varje år trafikeras leden av mängder med fritidsbåtar. Vid slussarna finns slussvakter och utmed kanalen finns svensk industrihistoria. I Håverud ligger stora turistcentrat Dalslands Center.

Kanalen börjar i Köpmannebro som ligger mellan Åmål och Mellerud i västra Vänern.

Max längd för båtar är 22,75 meter, max bredd 4,05 meter och djupgående är max 1,8 meter. För den som vill segla hela kanalen är maxhöjden 12 meter. Jag har gått kanalen med en Nauticat 33 och med den båtens höga mast, 16,5 meter över vattnet, kom vi fram till Lennartsfors. 31 slussar lyfter dig 67 meter.

Dalslands kanal är en fantastiskt vacker och spännande vattenled som varmt rekommenderas för dig med fritidsbåt.

Läs mer om Dalslands kanal här: www.dalslandskanal.se

Kommentera gärna artikeln. Ange för- och efternamn samt bostadsort.